Eftersom jag numera bor granne med en gymnasieskola så stod det massa 19-åriga killar nedanför min balkong i morse och skrålade "fy faaan vad vi eeee braaaa!". En tjej på första våningen i huset som tar studenten och det står ett partytält i grannens trädgård. Lagom inspirerad som jag blev så tog jag på mig min studentmössa och hoppade runt i den ett tag.
Idag är det samma väder som det var när jag tog studenten. Strålande sol och jag behövde inte ha min nya fina linnekavaj på mig på hela dan, så den fick ligga inne på pappas kontor. Undrars förresten var min studentskylt har tagit vägen...
Vet inte vad jag tyckte var mest läskigt egentligen. Att sluta nian eller gymnasiet? När jag slutade nian hade jag gått på samma skola, i samma klass i nio år. Såklart att det kändes helläskigt att man skulle hamna i en ny miljö med helt nya människor för första gången i sitt liv. Men samtidigt var jag så trött på skolan och på klasskamraterna att det var ganska skönt med ett miljöombyte också. Det var inte alls så när jag gick ut gymnasiet.
Tjugo år gammal, efter ett extra år på gymnasiet, hade jag ganska bra koll på vad jag ville göra med mitt liv. Betydligt bättre koll än vad jag har idag, faktiskt. Men jag trivdes så bra på min skola och i min klass och hade helt underbara lärare att det kändes som att bryta upp från sin familj på nåt sätt. Det var helt klart en glädjedag blandad med en hel del vemod.
Med facit i hand så har jag bara kvar Julia och Rebecca från den där familjen, men lärarna kommer jag för evigt att bära med mig. Flera av dom var en stor inspirationskälla och dom fick mig att tycka att det var roligt att gå i skolan igen. Bara det var värt hur mycket som helst.
Så när jag ser de vitklädde studenterna idag så kan jag längta tillbaka lite till den tiden, till den trygga tillvaron som gymnaiset innebar. Den lämnade man bakom sig när man tog studenten. Däremot hade man hela livet framför sig helt plötsligt. Det var spännande. Och jävligt läskigt.
