And though you try to stay alive, your body starts to shiver.
For no immortal can resist the evil of the Thriller

Konstig vecka

Ja, vad kan man säga? Har varit en konstig vecka. Man vet inte om man ska skratta eller gråta ibland.

Vissa saker, både på jobbet och rent privat, har fått mig att fundera på det där med sanning. Är det alltid bäst att vara ärlig i alla lägen? Kanske inte, men visst borde man kunna prata om det mesta ganska öppet iaf. Jobbigt att missbedömma folk i sin närhet och inte ritkigt veta vem man kan lite på längre. Och det värsta av allt är människor som är så jäkla rädda för konflikter att dom kör strutsmetoden, bara sticker huvet i sanden och hoppas att det försvinner. Jag är inte en människa som funkar så. Snälla säg vad du menar och tycker och stå för det sen! Jag är en rak och förstående person som tåler det mesta, så det är bara jobbigt när man väljer att inte säga nåt alls.

Nu har jag iaf fått vara ledig ett par dagar från jobbet och vila upp min skalle lite. Imorgon är det på det igen, men bara fyra timmar. Sen blir det söderåsen och ett gästspel på PL-hajken och sen hem igen och jobba fyra timmar till på söndag. Ganska okej. Känner mig ganska utvilad. Magnus gick ut med Doris i morse så jag fick sova lääänge. Underbart :) Tack, gjärtat ;)

Våran nya hälsosamma livsstil går framåt. Magnus har snart gått ner 6 kg och jag har också gått ner 2 på köpet, vilket dock inte var meningen. Och ändå har vi ätit så sjukt god mat varje dag. Idag åt vi sweetchili-marinerat kalkonbröst och pastasallad med lagrad fetaost, gjord på fierpasta. Och nya favoritefterrätten är flädersorbet med färska jordgubbar, något jag verkligen rekommenderar. Hur gott som helst.

Idag är det sista inhandlat till balkongfixet. En hängkruka, lite kompaktjord och ett balkongbord. Nu ska det planteras och fixas lite. Ska försöka ta bilder och lägga ut i nästa vecka.

Nu ska jag snart gå och sova. Magnus är ute på stan, så får se när han kommer hem. Doris tar säkert mer än gärna husses plats i sängen så länge :)

Hej å hopp, hallonsnopp!

Söndagssliten....

Ja, jisses vad trött jag är. Har varit en sjukt effektiv och fullspäckad helg. Här trodde man att man skulle få en ledig oh lugn helg, men tji fick jag. Var ledig i fredags, så det började bra, men sen ringde dom och frågade om jag kunde jobba på Dagverksamheten Gustav i helgen, för där behövdes folk. Snäll som man är så tackade man ju ja till det. Hade aldrig jobbat där innan heller, så såg det lite som en extra erfarenhet också. och imorgon är det tillbaka till skogsstjärnan igen. Tur att man gillar att hålla sig sysselsatt, haha.

I övrigt har det hunnits med ett födelsedagsuppvaktande middag på Pub Ro, ett besök i Eket och middag hos Jennnie. Och idag, efter jobbet har jag handlat, tvättat bilen, kört två maskiner tvätt och faktiskt hunnit läsa ut min deckare, som jag hållt på med sen februari typ.

Kommer ihåg att Julia skickade ut nåt mail för ett par år sen med en tjej som tvättade bilen med alla dörrar öppna. Urbota korkat. Idag såg jag en tjej som på fullt allvar stod och rökte i biltvätten, haha. Hur smart kändes det nu då?

Nä nu blir det en snabbrunda med Doris och byte av sängkläder så att jag kan snarka gott redan när Magnus kommer hem om några timmar. Känns som att jag aldrig kommer att komma ikapp med min sömn på det här viset. Men man får väl sova när man är gammal eller nåt.....

1a maj och konsten att vara sig själv

Trött som ett halvt ösregn och med en sovande hund bredvid mig i soffan ska jag försöka få ihop nåt vettigt, eftersom min sambo tittar uppfodrande på mig och säger att han behöver nåt att läsa ikväll, så jag måste skriva så att tengenterna glöder, haha.

Jobbat i helgen och har fyra dagars jobb och kursande framför mig. En diskussion som vi haft mycket både på jobbet och hemma är det där med att vara naturlig i sig själv, och att vara nöjd med den man är. Det tar no ett tag att komma dit och jag är där, men Magnus har nog en bit kvar, vilket är vad han kämpar med just nu.

Jag vet att jag pratar mycket, det har jag hört i hela mitt liv. Förr när folk påpekade det så störde det mig aningen, och jag försökte att verkligen anstränga mig för att prata mindre, men det gick ju såklart inte. Sen är jag klanti, som kör in i garageväggar och slår mig på dom mest konstiga sätt. Också jobbigt i perioder. Sen är jag förvirrad och glömmer saker, råkar ut för mystiska män i slängkappor som hoppar in i bilen och massa annat skumt. Jag skrålar och headbangar när jag kör bilen och gör världens sämsta fuldans när jag är på gott humör hemma. Men jag bjuder på det :)

Ja kan också säga exakt när jag verkligen hittade tryggheten i mig själv och varför. Den 14e juli 2009 vet dom flesta av er att mitt liv påverkades radikalt då pappa gick bort. Han hade alltid varit en ledstjärna och rådgivare och nu var jag tvungen att lista ut allting själv. Det var svårt, men nyttigt. Har lärt mig supermycket om mig själv och vet precis vad jag klarar av och var mina gränser finns. Jag fick söka min egen väg, och hittade mig själv på nåt sätt.

Jag vet att många tycker att jag är för energisk, att jag pratar för mycket och att jag är ganska slarvig, men dom människorna struntar ja i. Varför lägga energi på dom som inte gillar mig, när det finns så måna som gör det? För den jag är. Och jag gillar ju mig själv, precis som jag är, och det är väl ändå det viktigaste?