tankar om a-kassans sjuka regler...

Fick avslag från a-kassan i fredags. Jag har pluggat på deltid och är dessutom anställd av ett bemanningsföretag och då är jag inte berättigad till nån a-kassa. Det innebär att pengar som jag betalar in varje månad för att vara försäkrad om att jag kan överleva månader utan lön (t.ex. september) inte spelar nån roll. men det är bara det första.

Det andra är att det innebär att jag blir bestraffad för att jag faktiskt varit lite företagsam och vägrat att sitta hemma och gå på soc. Jag sökte en kurs som jag egentligen inte behövde bara för att jag skulle ha något att göra. Jag valde att läsa den på halvfart och på distans så att jag skulle kunna jobba samtidigt och försörja mig, efetsrom dom 3600 som man får för halvfartsstudier från csn inte täcker månadsutgifterna. Det täcker inte ens min hyra. Nu blir jag alltså straffad för det, eftersom jag inte får räkna dom timmar jag jobbat samtidigt som jag studerat. Varför skulle dom timmarna vara mindre värda?

Den tredje saken det innebär är att jag tydligen skulle tjäna på att tacka nej till timmar på bemanningsföretag och sitta hemma istället, för då hade jag fått ut full a-kassa. Hur sjukt är nu inte det? Det är ju tack vare detta bemanningsföretag som jag får timmar över huvud taget och faktiskt har en chans att överleva. Det låter ungefär som när man ringer till arbetsförmedlingens kundtjänst och avbokar ett möte för att man ska jobba. "ja, arbete går ju faktiskt först" Nähä? Ska jag inte säga till arbnetsgivaren att jag inte har tid att jobba för att jag måste till arbetsförmedlingen?

Av andra sidan kan jag ju strunta högaktningsfullt i arbnetsförmedlingen också. Dom har hittills inte hjälpt mig med nåt. Den enda funktionen är att man måste vara inskriven för att kunna få a-kassa. Men nu får jag ju inte det i alla fall så då känns det ju som att det kan kvitta.

Vem är systemet egentligen till för? Om man måste vara fast anställd på ett heltidsjobb för att kunna vara berättigad till a-kassa, är det inte nåt som har blivit fel nånstans då? Arbetslöshetsförsäkringen måste väl rimligtvis vara till för den som är arbetslös och inte för den som jobbar? Eller är det bara jag som tänker fel här?

Tankar om 24...

Alltså, allvarligt talat. Vad gör en receptionist som är så himla svårt så att en vanlig högskoleutbildad stackare som jag inte skulle kunna fixa det jobbet? Börjar fundera på detta efter att ha fått nej på ungefär den tionde receptionisttjänsten jag har sökt, till råga på allt på ett företag som jag redan jobbat för. Det kan ju faktiskt inte vara så svårt.

Är det automatiskt så att man är bättre kvalificerad för ett jobb bara för att man är äldre? För det är faktisk det enda jag kan komma på som skulle kunna vara avgörande till min nackdel. Att man är ung borde väl tvärtom betyda att man är piggare och snabbare på det man gör, eller?

"Dagens ungdom" må vara stäplad som lat, men det går fan inte att ligga på latsidan när man ska ta en högskoleexamen på en modern högskola. Eller när man ska fixa en himla massa papper till arbetsförmedlingen. För att inte tala om alla 711 intyg man ska skicka till a-kassan för att bevisa att man är tillräckligt arbetslös för att vara berättigad till sin egen arbetslöshetsförsäkring, som man själv har gått och betalt in. Är inte det konstigt? Nä, då går det som sagt inte att ligga på latsidan. Det ska jagas papper och arbetsgivare och intyg hit och dit.

Idag har jag i alla fall jobbat första dagen på nya jobbet. Och hör och häpna; Jag klarar faktiskt av det trots att jag är under 30. Det är faktiskt inte så svårt att läsa av gasmätare. Det värsta är att hitta rätt, och jag vägrar tro att man hittar enklare i Eslöv bara för att man är 15 år äldre. Så nu bestämmer jag, helt själv, att det går precis lika bra med 24.