onsdag, december 05, 2007

Tankar om Kenneth...

Kenneth har jobbat som anställd scout på Kulla Scoutdistrikts kansli sedan 1980. Han har haft en tjänst dels som kanslist, dels som konsulent, och varit spindel i ett väldigt stort nät. Kenneth har alltid hjälp till där han har kunnat, och kommit med uppmuntrande ord, och han har månat om alla oss olika individer inom organisationen.

I måndags när vi skulle ha styrelsesammanträde dök Kenneth aldrig upp. det såg heller inte ut som om han varit på sin arbetsplats under dagen. Detta är mycket ovanligt, eftersom Kenneth alltid brukar vara noga med att meddela sig, så vi blev alla väldigt oroliga.Efter ett samtal till grannarna, kunde det konstateras att det lös i hans vardagsrum, men var släckt i övrig, samt att hans bil stått orörd i flera dagar. Då ringde vi polisen.

Vid midnatt mellan måndag och tisdag tog sig polisen in i Kenneths lägenhet och hittade honom död.Det har varit ett tungt besked för oss alla, och några svåra dagar av kaos, sorg och förvirring. Den rättsmedicinska undersökningen är inte klar än, så dödsorsaken är inte helt klar, men dom flesta av oss lutar mot teorin att hans hjärta bara har stannat, p.g.a. hans övervikt och dåliga fysiska form. I så fall är det ett bra sätt att dö på, utan att lida eller hinna bli rädd.

Kenneth är den enda människa som har ringt och väckt mig klockan åtta på morgonen bara för att tala om att jag är bra. "Jag ville bara att du skulle veta det. Alla förtjänar att höra sånt ibland." Det var sån han var. Omtänksam mot alla och såg alltid till att alla visste att dom betydde något.

Kenneth var scout 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan. Han var dem enda av oss som verkligen klarade av att leva upp till vår policy att vi är en rörelse öppen för alla. Utan att höja på ögonbrynen eller att någonsin ha sagt något elakt om någon annan välkomnade han alla nya medlemmar, unga som gamla och accepterade dom som dom var.

Vi hade alla mycket att lära av Kenneth, och jag tror och hoppas att hans död har öppnat våra ögon för detta ännu mer. det besta vi kan göra för att hedra hans minne är att fortsätta bedriva den scouting han brann så starkt för. Det ska vi göra, för Kenneth har varit, och kommer nog att vara ett tag till, en viktig person som vi alla kommer att sakna.

R.I.P