Hänt i veckan....

Ja, vad har hänt den här veckan då? Ja, den största nyheten i medierna är ju klart att Michael Jackson är död, vilket jag naturligtvis missade helt, eftersom jag bara har jobbat och sovit hela veckan typ. Tur att man har kompisar som uppdaterar en på världshändelser via sms. Jag hör dessutom till dom som har hans Greatest Hits skiva liggandes i bilen, så man kan väl säga att jag är ett gammalt fan. Fast tror väl inte att världen kommer bli sämre för att han är borta heller direkt.

Sen har sommaren kommit till Sverige. Skönt med sol och ljumna vindar. Tyvärr har man ju jobbat hela veckan så det är ju inte jättemycket sol man fått fatt i. Har jobbat fyra dagar på Skogsstjärnan och en på Solbacken. På Skogsstjärnan händer det ju faktiskt att man kan sticka ut näbbet någon timme under dagen iaf. Man får vara nöjd med det lilla. Och att sitta ute och äta på kvällen är mysigt :)

Sommarens besök på Fredriksdalsteatern är avklarat också. Lorden i gränden visades i år. Pjäsen i sin helhet var väl sådär egentligen, men Eva Rydberg är ju alltid rolig och årets gästskådis Claes Malmberg var helt fantastiskt lysande. Ett antal goda skratt fick man sig i alla fall.

Dom där skratten kan man behöva. Papis prognos ser mörkare ut. Dom tror inte att cellgifter kommer att hjälpa, men envis som han är så vill han såklart ge det ett försök i alla fall. Vi får se hur det blir efter besök hos onkologen på fredag.

Nu ska vi snart iväg och titta på hundvalpar. Blandras golden/border och lite schäfer. Blir väl svårt att inte ta med sig en hem på direkten, kan jag tänka. Men vi har sagt att vi vill känna båda två att vi har rätt kemi med en speciell valp för att vi ska ta hem den. Dom är inte heller leveransklara än, så det kan ju eventuellt hjälpa till lite.

Midsommardag, lördagkväll

Har varit en sväng inne i stan ikväll. Jag och Julia var på utposten och åt en bit mat. Börjar nästan bli en tradition att vi går ut och äter middag nu för tiden... Trevligt. Jag känner att jag behöver göra nåt annat än att bara sitta hemma eller vara hos pappa. Men är ju inte direkt så att man känner för att festa loss heller. Två glas vin och en bit mat var alldeles lagom. Magnus hämtade mig i stan vid halv elva.

Nu sitter jag åter igen och funderar på varför det inte är nåt vettigt på TV när alla är hemma och glor på den. Fick installera vcr i sovrummet för att se en film till skolan för ett tag sen, så nu är det väl kanske dags att koppla in dvd:en också så att jag kan titta på film och så i sovrummet. För Magnus ska ju givetvis titta på stora tvn, även om han egentligen ibte är intresserad av det han tittar på och även om det går på tv och hade fungerat att titta på i sovrummet också. Och inte vill han se film istället heller.

I och för sig ska jag nog inte starta en film så hr sent.... ska jobba hela veckan och behöver en vettig dygnsrytm, men kanske kan det bli ett eller två avsnitt av Oz och lite läsning innan jag ska sova. Läser "Sommardöden" av Mons Kallentoft just nu, och den har jag hållt på med ett tag. Verkar aldrig bli färdig, eftersom jag blir så trött så fort jag lägger mig och ska läsa. Men det är ju inte bara negativt att vara trött, för jag somnar ju faktiskt när jag ska i alla fall. Alltid nåt.

Hospice, och skilda besked

Vi har ju tidigare fått beskedet att pappas cancer kan sitta i kotorna, bukspottskörteln eller levern, eller kanske på mer än ett ställe. Men dom trodde inte att det hade med prostatan att göra, för hans prover visade ju så bra resultat och han har tagit mediciner etc.

I en vecka nu har vi väntat på svaren på leverbipsin. Magnetröntgen visade en angripen kota och den har dom strålat, men i övrigt inga åtgärder utan man ska bara vänta på resultatet från biopsin är det tänkt. När vi så pratade med palliativa enheten igår så ringde dom till hospice för att kolla om det fanns plats. Då sa hon i telefon till den hon pratade med att det gällde en spridd pankreascancer. pankreas är ju bukspottskörteln, men den har man inte tagit några prover på, och heller inte nämnt att man hittat nåt där.

Så bestämde dom sig för att han ska få ha en plats på hospice tillsvidare, tills man ser vilka möjligheter som finns och förhoppningen är att han ska kunna komma hem igen. Fast vet inte riktigt om vi tror på det längre.... När vi pratade med deras läkare så sa hon att cancern satt i prostatan. Ytterligare en diagnos som vi inte hört nåt om. Så då verkar det ju som att det sitter precis överallt. Extremt jobbigt att inte få några klara besked.

Känslorna var ganska blandade idag. Det är ju såklart jobbigt att han skrivs in på ett hospice, för det är ju ett ställe man vanligtvis inte hamnar på om dom tror att man ska klara sig. Samtidigt är dom himla duktiga på vad dom gör där, och jag känner mig avslappnad i vetskapen om att han får bästa möjliga vård. Det är en avlastning för mig också att veta att om jag inte hinner en dag så kan nån annan ta ut honom en runda etc.

Pratade med världens bästa kurslärare ikväll, Karin. Har henne i geriatrik, en kurs som jag blivit sjukt efter i. Hon tycker att jag ska ta tiden att prioritera pappa och sen får skolan komma i andra hand. Hon skulle prata med min handledare imorgon om jag kanske kunde få gå ner i studietakt. Kom på när jag pratade med henne också att jag faktiskt läser en kurs mer än vad jag behöver, bara för att jag ville fylla ut det lite. Det är socialpsykiatri, som jag läser just nu. Den kursen behöver jag inte för att få ihop mina poäng så den skulle jag ju faktiskt kunna ta bort helt och på så sätt få två veckor över att ta igen det jag är efter med.

Nu när jag vet att pappa har bästa tänkbara vård och tillgång till gott om personal så kanske jag kan slappna av lite mer och försöka få mer gjort. Det hade inte skadat om hemmet hade hunnits med, även om jag fortfarande måste plugga som fan för att hinna ifatt.

Så trött, så trött

Lilla Papi är verkligen jättesjuk nu. Ingenting kvar av honom och han orkar knappt röra sig alls längre. Jobbigt att se honom så. Dom har fortfarande inte hittat modertumören så att dom kan sätta in behandling, men igår gjore vi iaf en vårdplanering tillsammans med hemsjukvården så att han kan få vara hemma istället så småningom. Att någon kommer dit tre gånger om dan och hjälper honom med mat och dusch och så kommer bli en avlastning för mig. Inte så mycket fysiskt som psykiskt, eftersom jag vet att någon tittar till honom.

Var det i dom här lägena man skulle ha syskon? Som jag har förstått det så är det en allmän tendens i alla familjer att ett syskon verkar ta mer ansvar än övriga alltid, så på sätt och vis är det skönt att vara ensam också. Det är liksom självklart att det är jag som ska göra det. Men känslomässigt kan jag sakna ett syskon, eftersom jag är ensam om att ha relationen att vara barn till honom. Och kanske hade man klarat av att sköta jobb och skola lite bättre om man fick lite avlastning emellanåt. Jag är så trött att jag hade kunnat sova ett halvår som det känns.

Igår var en ganska bra dag, även om jag var dödstrött och papi mådde dåligt. Jag var på skolan på förmiddagen och fick examinerat 4 uppgifter i Geriatrikkursen som jag är efter med. Fick VG på samtliga så det gick ju lysande faktiskt. Sen träffade jag Maria och fick i mig en räkmacka, innan det var dags för vårdplaneringen. Sen åkte jag med min svägerska och hennes sambo till Magnus kusins studentskiva. Supertuff polisbil hade hon fått åka, Viola. Bara synd att det var så dåligt väder.

Nu är det dags att hoppa in i duschen, sen ska jag köra hem till Åsa och sätta min il, så att vi kan ta ut papi en sväng med bilen. Förhoppningsvis hinner jag fixa lite här hemma också innan jag ska iväg ikväll. Ska jobba natt på solbacken. Inte varit där sen Januari, så det är ju lite omväxling. Och bra pengar, som jag behöver :) Fick visserligen tillbaka 6500 på skatten i veckan, men står ju utan inkomst två månader i sommar så man får ju spara på sig....