torsdag, juni 18, 2009

Hospice, och skilda besked

Vi har ju tidigare fått beskedet att pappas cancer kan sitta i kotorna, bukspottskörteln eller levern, eller kanske på mer än ett ställe. Men dom trodde inte att det hade med prostatan att göra, för hans prover visade ju så bra resultat och han har tagit mediciner etc.

I en vecka nu har vi väntat på svaren på leverbipsin. Magnetröntgen visade en angripen kota och den har dom strålat, men i övrigt inga åtgärder utan man ska bara vänta på resultatet från biopsin är det tänkt. När vi så pratade med palliativa enheten igår så ringde dom till hospice för att kolla om det fanns plats. Då sa hon i telefon till den hon pratade med att det gällde en spridd pankreascancer. pankreas är ju bukspottskörteln, men den har man inte tagit några prover på, och heller inte nämnt att man hittat nåt där.

Så bestämde dom sig för att han ska få ha en plats på hospice tillsvidare, tills man ser vilka möjligheter som finns och förhoppningen är att han ska kunna komma hem igen. Fast vet inte riktigt om vi tror på det längre.... När vi pratade med deras läkare så sa hon att cancern satt i prostatan. Ytterligare en diagnos som vi inte hört nåt om. Så då verkar det ju som att det sitter precis överallt. Extremt jobbigt att inte få några klara besked.

Känslorna var ganska blandade idag. Det är ju såklart jobbigt att han skrivs in på ett hospice, för det är ju ett ställe man vanligtvis inte hamnar på om dom tror att man ska klara sig. Samtidigt är dom himla duktiga på vad dom gör där, och jag känner mig avslappnad i vetskapen om att han får bästa möjliga vård. Det är en avlastning för mig också att veta att om jag inte hinner en dag så kan nån annan ta ut honom en runda etc.

Pratade med världens bästa kurslärare ikväll, Karin. Har henne i geriatrik, en kurs som jag blivit sjukt efter i. Hon tycker att jag ska ta tiden att prioritera pappa och sen får skolan komma i andra hand. Hon skulle prata med min handledare imorgon om jag kanske kunde få gå ner i studietakt. Kom på när jag pratade med henne också att jag faktiskt läser en kurs mer än vad jag behöver, bara för att jag ville fylla ut det lite. Det är socialpsykiatri, som jag läser just nu. Den kursen behöver jag inte för att få ihop mina poäng så den skulle jag ju faktiskt kunna ta bort helt och på så sätt få två veckor över att ta igen det jag är efter med.

Nu när jag vet att pappa har bästa tänkbara vård och tillgång till gott om personal så kanske jag kan slappna av lite mer och försöka få mer gjort. Det hade inte skadat om hemmet hade hunnits med, även om jag fortfarande måste plugga som fan för att hinna ifatt.

Inga kommentarer: