På mitt jobb har jag infört en ny regel. Vi använder inte ordet onormal. För vad är onormalt egentligen? För att svara på det måste vi först svara på vad som är normalt. Det som är normalt ska ju enligt beskrivningen vara det som är som allt annat och inte skiljer sig från den så kallade normen.
Jag jobbar med förtåndshandikappade. Det inser att alla är väldigt olika och fungerar på helt olika sätt. Allihop skiljer sig alltså från normen på sitt eget sätt. Det borde innebära att normalt ska mätas utifrån mig i så fall, och då har vi ju ett nytt problem. För när har jag nånsin kännt mig som alla andra, dvs normal?
En sak jag har gemensamt med deltagarna på jobb är att vi alla är människor, och vi har väldigt roligt ihop. Dom är jättesnälla och dom ger mig nya utmaningar varje dag och en himla massa skratt. Men skulle jag kalla någon av dom för normal? Definitvit inte, men heller inte för onormal.
Inte heller vill jag använda ordet utvecklingsstörd, eftersom det antyder att personen i fråga skulle vara störd på något sätt. Förståndshandikapp bör vara den rätta termen, eftersom ett handikapp faktiskt är precis vad dessa människor har. Nånting hos dom har blivit fel och det gör att dom inte kan fungera riktigt som alla andra i socialt umgänge eller i arbetslivet och så, men de är duktiga på massa annat ändå och vill väldigt mycket och gärna. Det är sällan jag har träffat människor med sån oförställd ärlighet och arbetsglädje, och dom är väldigt omtänksamma om varandra. Åldfer och kön spelar ingen roll, vi är alla människor och vi är alla vänner. Det är en underbar inställning som jag önskar att fler av oss "normala" människor skulle ha.
