När jag bara var några månader gammal så flyttade Jonas in hos mig och mina föräldrar. Efter att hans mamma dog behövde han någonstans att bo. Han var elva år och hade haft min mamma som dagisfröken. Han hade också varit mycket hos mina föräldrar när det var bråkigt hemma och efter sin mammas död bad han socialtjänsten att få bo hos oss. Mina föräldrar sa ja.
För min del finns det ingen tid före Jonas, för jag var så liten då. Jag har inga andra syskon och jag har alltid sett honom som min riktiga bror. Vi växte upp sida vid sida, vi har kramats av samma mamma och jag såg upp till honom och älskade honom högst av alla när jag var liten.
Jonas tog sig alltid tid för att måla med mig, tälja trägubbar eller läsa. Han var en duktig konstnär och jag har flera tavlor hemma som han har målat till mig. Han har också lärt mig att dansa och hur man ska bära sig åt om man inte vill lukta sprit när man har druckit. Saker som en storebror gör helt enkelt.
Sista gången jag träffade min bror var sommaren 2006. Jag jobbade på entek och hade varit hos en farbror och städat. När jag stängde dörren efter mig och kom ut på loftgången hängde Jonas där i en stege och högtryckstvättade husfasaden. Vi blev lika förvånade båda två. Då hade han varit ren i två år efter att ha lagt in sig på avgiftning. Det är en glad ocg välmående Jonas som jag har som sista bild av honom.
Jonas liv på jorden blev inte så långt. Veckan efter midsommar i år efterlystes han av sin syster sen han inte dykt upp på midsommarfest och inte synts till på flera dagar. För två veckor sen hittades Jonas kropp i Möllebäcken. Den hade legat i vattnet så länge att de fick indentifiera honom på tatueringarna. Begravningen blir 8e augusti.
Det har tagit mig hårt att bli av med min första barndomskärlek, min enda bror. Speciellt som jag är övertygad om att han har blivit mördad. Den Jonas jag känner skulle aldrig lägga sig där frivilligt.
Jonas, jag saknar dig och tänker på dig och kommer alltid att älska dig.
Vila i Frid.
