När jag bara var några månader gammal så flyttade Jonas in hos mig och mina föräldrar. Efter att hans mamma dog behövde han någonstans att bo. Han var elva år och hade haft min mamma som dagisfröken. Han hade också varit mycket hos mina föräldrar när det var bråkigt hemma och efter sin mammas död bad han socialtjänsten att få bo hos oss. Mina föräldrar sa ja.
För min del finns det ingen tid före Jonas, för jag var så liten då. Jag har inga andra syskon och jag har alltid sett honom som min riktiga bror. Vi växte upp sida vid sida, vi har kramats av samma mamma och jag såg upp till honom och älskade honom högst av alla när jag var liten.
Jonas tog sig alltid tid för att måla med mig, tälja trägubbar eller läsa. Han var en duktig konstnär och jag har flera tavlor hemma som han har målat till mig. Han har också lärt mig att dansa och hur man ska bära sig åt om man inte vill lukta sprit när man har druckit. Saker som en storebror gör helt enkelt.
Sista gången jag träffade min bror var sommaren 2006. Jag jobbade på entek och hade varit hos en farbror och städat. När jag stängde dörren efter mig och kom ut på loftgången hängde Jonas där i en stege och högtryckstvättade husfasaden. Vi blev lika förvånade båda två. Då hade han varit ren i två år efter att ha lagt in sig på avgiftning. Det är en glad ocg välmående Jonas som jag har som sista bild av honom.
Jonas liv på jorden blev inte så långt. Veckan efter midsommar i år efterlystes han av sin syster sen han inte dykt upp på midsommarfest och inte synts till på flera dagar. För två veckor sen hittades Jonas kropp i Möllebäcken. Den hade legat i vattnet så länge att de fick indentifiera honom på tatueringarna. Begravningen blir 8e augusti.
Det har tagit mig hårt att bli av med min första barndomskärlek, min enda bror. Speciellt som jag är övertygad om att han har blivit mördad. Den Jonas jag känner skulle aldrig lägga sig där frivilligt.
Jonas, jag saknar dig och tänker på dig och kommer alltid att älska dig.
Vila i Frid.
9 kommentarer:
Hejsan Anna Karin. Jag satt här och läste din blogg. Kan inte läsa utan att lämna en kommentar. Tycker det känns väldigt konstigt att höra någon annan skriva och berätta så om Jonas. Jonas var som min egen pappa i 12 år och har varit en i våran familj. Har tyvärr aldig fått höra något om att han hade en extra syster förutom sina syskon Patrick Peter Kerstin och Veronica. Har konstigt nog aldrig träffat dig. Blev lite förvånad om hur du lägger ut jonas liv på en blogg... Jonas var den mest underbaraste personen jag känt och var rädd om sig och sina syskons integritet. Kände mig lite illa tillmods att se han utelämnad såhär i din blogg. Vill bara påpeka att indentifieringen gick ej till på det sättet som du skrivit, bara vi i familjen vet, som har haft en nära kontakt med utredarna. Begravningen äger rum den 7:e augusti så du vet, inte den 8:e. Hoppas att du och din familj mår bra för övrigt och synd att man inte fått träffa er genom min uppväxt. /LinnFogelberg.blogg.se
Kerstin: jonas var ju Anna-Karins familj. Kränkande för Anna-Karin att du ens skriver så. Tänk på det!
/Spanaren i Bårslöv
Jag vet precis vad jag pratar om eftersom jag varit vän med Anna-karin sen 7:de klass. Hon har pratat mycket om sin bror alltid. Ärligt talat så finns det inget att tala om här, anna-karin har skrivit om sin sorg och det är definitivt inget hon behöver ditt tillstånd för, han var hennes bror också om än inte via blodsband. De som vet vem jonas är när de läser anna-karins blogg vet det för att de kände honom. Du tror väl inte på fullaste allvar att kreti och pleti ens skulle blinka 2 ggr när de läser det? De har ju ingen aning om vem han var så de skiter nog fyrstjärnigt i vilket. Sen för den delen så har hon bara skrivit sanningen om hur Jonas kom att bo hos dem, din ilska tolkar jag som att du skäms över det vilket du inte borde göra, det var ju knappast ditt fel.Men du borde ta mig fan skämmas för att du inte låter anna-karin sörja sin bror. Usch för sådana som dig! Och anledning till at jag var anonym är för att jag inte giter registrera mig. /Alexandra, hoppas det känns bättre när du läser mitt förnamn.
Hejsan. Tänka sej att sitta på en sådan ofentlig plats som internet å skriva om en död människa på detta sättat. Jag harkänt Jontefar så länge, jag har gratulerat honom när han har fyllt år, har bara aldrig varken sett eller hört talas om dej (lillsyrran). I min familj brukar vi hälsa på varandra ofta kanske för ofta ibland men inte i er tydligen. Skämmas står det nån stans här men jag undrar vem som skall skämmas. Så att hela världen kan läsa det du skriver. När du kan ordet INTEGRITET å förstår inebörden av ordet tycker jag att du skall återkomma. En sorg kan du skriva om men att lämna ut en annan människa på det sättet rästen kan man skriva i en privat dagbok (en sån som är privat som man kan skriva i när man vill hur man vill å om vad man vill. Stackars dej hoppas att du snart kan få frid med dej själv. // från en av Jonas krisna vän.
Allvarligt talat. Ni talar om integritet och respekt. Det inlägg som ligger nu om Jonas innehåller bara positiva saker och det andra har jag bett om ursäkt för hundra gånger nu känns det som. Kan inte göra mer än så. I Sverige har vi nåt som kallas för yttrandefrihet och jag får faktiskt lov att skriva vad jag vill så länge jag inte nämner några namn, vilket jag inte gjort. Men nu tog jag ändå bort det direkt jag fick kommentarer om det och har skrivit två senare inlägg där jag beklagat att det blev fel. Så nu tycker jag att NI kan visa respekt och låta mig vara. Kan inte göra mer åt saken ändå.
Skicka en kommentar