tankar om ålder...

I lördags fyllde jag 24. Det är ju inte så mycket kan man tycka, fast det beror nog på hur man tänker. När man var liten och tänkte på sig själv när man var 24, nog skulle man ha kommit så mycket längre med sig själv och sitt liv än vad man faktiskt gjort? Det kändes liksom mycket mer då.

Tonåringar gör mig tvärnervös. Inte dom jag själv är ledare för på scouterna, men såna som man hamnar bredvid på bussen och så. Har funderat på vad det där beror på. Det handlar nog om min egen roll gentemot den yngre generationen. Jag menar, dom jag är ledare för på scouterna har jag en klar auktoritär roll över på nåt sätt, men småtjejerna på bussen? Antingen känner jag mig barnslig för att jag rycks med i deras samtal och tycker att det är kul, eller så känner jag mig jättegammal för att jag tycker att dom är jobbiga som inte kan tala i normal samtalsnivå. j, ni vet säkert hur jag menar.

På nyår hade Maria lite impulsiv fjortisfest hemma. Ungefär halva sällskapet var 19 år i alla fall. Det spelar väl inte så stor roll, tänkte jag innan, men faktum är att fem år kan göra stor skillnad. Det kan också vara otrolig skillnad på en kille som är 19 och en tjej som är 20. T.ex. så behöver jag aldrig bära hem mina kompisar, klä av dom och duscha av dom spyorna, för med åren har man lärt sig vart gränsen går och det är inte heller en statuspryl att bli "så jävla full,alltså".

kanske kan jag också bli nervös av tonåringar för att jag känner mig underlägsen där jag borde vara överlägsen. Jag är äldre än dom, har bott hemmifrån och även om jag inte är rik så har jag mer pengar än dom som jag bestämmer över själv. Men i själva verket kan jag bli avundsjuk på deras bekymmersfria vardag med gymnasiestudier och ingta räkningar. Jag är äldre så jag borde veta mer om livet, men vad har jag att lära dom? Hur man blir behandlad på arbetsförmedlingen, hur man fyller i ett kassakort till a-kassa och hur man ansöker om studielån kanske, men knappast nåt mer.

Med detta sagt hoppas jag att 2007 blir ett bättre och mer givande år för mig och att jag kommer en bit på vägen, med jobb och körkort och egen bostad. Då har jag uppnått mina, för tillfället, uppsatta mål.