Inre kaos

Så har det varit för mig nu ett tag..

Det började i Maj med vårlägret och sen har det bara rullat på helt tokigt i 200 och jag har inte kunnat stoppa det. Skola på 100 % och jobb på 75, samtidigt hela sommaren. Fungerar väl ett tag och när sommarschemat är över får jag vila upp mig lite och ta igen lite skola, tänkte jag. Så upptäckte jag att jag behövde göra praktik i slutet på augusti, på heltid, och det blev ännu mer att göra. Så nu har jag avve rkat fyra veckors praktik på HBG lasarett, avdelning 63, infektionen. Mycket spännande och lärorikt, men tyvärr inte direkt smärtfritt. Har inte fungerat riktigt med min handledare och för första gången i mitt liv har jag drabbats av riktig prestationsångest, men nu har man upplevt det också och det är över nu. Var på massage igår och fick konsaterat det jag redan visste, att min kropp är alldeles slut och att jag MÅSTE vila. Har inte hunnit ladda batterierna, har inte hunnit ta det lugnt eller ens umgås med mina vänner och dom som betyder mest för mig. Så denna veckan blir bara ladda batterierna vecka med de närmaste. Måste frsöka komma ikapp. Ikapp med skolan, ikapp med hushållet, ikapp med jobbsökandet och trädgårdsarbetet. Ikapp med mig själv. Senaste dagarna har jag fixat lte i trädgården och tagit många promenader i både fint och mindre fint väder med lilla familjen. Det är bästa sättet för mig att hitta tillbaka till lugnet, och jag behöver lugn och positiv input just nu, inget annat. Lite positivt idag iaf att ag fått jobbuppdrag för en granne här i gatan. Hon jobbar med butiksdemonstrationer och jag har sagt att jag jobbat med det innan, så nu frågade hon om jag kunde tänka mig att jobba två dagar för henne vecka 43. Var inbokad på jobb redan mån-ons och hon behövde hjälp tors-fre så det kändes som ett lyckligt sammanträffande. Dessutom är det bättre betalt än mina vårdtimmar och heltidspass, så hoppas kanske på att det kan bli lite mer jobb där. Vore skönt efter allt gratisarbete under praktiken att slippa leva på minimilön varje månad. Och så är det så bra för självförtroendet att känna att det händer nåt nytt, att man går framåt. Fast ett fast jobb vore ju verkligen inte fel.... och ett nytt jobb till Magnus