Har kommit på att jag lever i en bubbla. I alla fal rent geografiskt. Det är ganska imponerande om man tänker på att jag bor på två ställen, har två jobb och en massa scouting. Bubblan sträcker sig mellan Tågaborg och Dalhem, och jag vill helst inte bege mig utanför den gränsen. Då känns det mycket jobbigt och osäkert.
Ettans busslinje kan jag ta hemifrån mamma till Magnus. På vägen stannar den på Regementsvägen, där båda mina jobb ligger. Fiffigt värre. Jag behöver alltså aldrig ta mig någon annastans. Även när jag ska till scouterna eller hem till pappa så klarar jag mig med att bara lämna denna geografiksa zon med några meter. På jobb rör jag mig också i samma kvarter, Dalhem, fredriksdal, Västra berga och lite Stattena. Känns som att alla vägar leder till norra Helsingborg.
På torsdag ska jag dock till Malmö, så då måste jag lämna min trygga bubbla för storstadens buller. Har knappt råd att ta tåget dit och hem, men sålde ett skåp igår så det löser sig nog. I sommar ska jag jobba i Landskrona, vilket också ligger klart utanför min vanliga bubbla. Kanske får jag tänja lite på bubblans gränser då, fast jag hade ju helst sluppit om jag hade kunnat. I min bubbla är det säkert och bekvämt och tryggt. Utanför bubblan vet man aldrig vad som kan hända. Kanske livet händer där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar