tankar om segregation

Alla barn gråter på samma språk. Det är faktiskt så. Det slog mig på jobb igår. Var och delade ut svepet på Rökullagatan. Att tyda från namnen på dörrarna där är ca 95 % av dom som bor där invandrare, ändå låter det precis likadant som i ett hus med bara svenska när barngråt tränger ut genom dörren.

En sak som också slår mig när jag läser på dörrarna här är vilken otrolig skillnad i levnadsstandard det är mellan svenskar och invandrare, även om vi bor i samma land och t.o.m. i samma trappuppgång. Varje svensk har väl typ 15 kvadratmeter för sig själv, eller vad det nu kan vara, medan invandrare antingen gillar att bo trångt eller bara har väldigt svårt att få tag i en bostad. Nu vill jag inte generalisera "invandrare" till något slags samlingsbegrepp, för det finns skillnad mellan olika etniska bakgrunder inom det begreppet också. I synnerhet är det lägenhetsinnehavare med arabiska namn som verkar inhysa en hel släkt, för det står nästan alltid fem extra namn på dörren. Det kan alltså knappast vara frågan om några femton kvadrat per person. I de flesta fallen verkar dessa personer inte ens vara släkt, för det finns inga gemensamma delar av namnen.

Det där med arabiska namn är otroligt förvirrande när man är brevbärare. Svenska myndigheter använder och skriver namn på ett helt annat sätt än vad innehavarna av namnen själva gör. Därför är det ganska ofta som namnet på dörren stämmer dåligt med namnet på kuvertet, så då är det bara till att chansa och hoppas på att det hamnar rätt.

Så en mycket ovanlig skylt på en dörr på Rökullagatan också. Det stod "All typ av reklam med rasistiskt eller fascistiskt innehåll undanbedes. Annan reklam välkommen". Det var en jätteskylt, mitt på dörren. Jag hann tänka att om jag haft för åsikt att försöka pracka på någon rasistiska budskap, så skulle jag nog inte gå till ett hus som till 95 % är bebott av invandrare. Skönt att se att den enda svensken i trappuppgången tog ställning för sina grannar dock. Berättade detta för mamma när jag kom hem och så sa hon att de värsta rasisterna bor väl tyvärr ofta i samma område som invandrarna.

Jag tror inte det egentligen. Enligt mammas teori så skulle det då inte finnas några rasister på Tågaborg. Jag tror inte att det handlar om att folk har olika åsikter. Tvärtom tror jag att det är vanligare i lite rika områden att folk hyser främlingsfientlighet och är rädda om sina skattepengar, men man är mer uppfostrade och utbildade här och därför pratar man med små bosktäver om sånt. Smygrasism tror jag visst att det kallas, och det tror jag är farligare än den uttalade rasismen, eftersom den är svårare att upptäcka och akta sig för.

Så visst, jag är uppfostrad till att vara politiskt korrekt på nåt vis, men jag står fortfarande för att Patrik var min "köksneger" i helgen och att det heter negerbulle. Det ligger ingen rasistisk värdering i det, bara en vana av att säga så. Och man får ju säga vitlök, så varför inte använda hela färgskalan för att öka mångfalden och minska segregationen?