Tankar om systemfel...

Först ett tack till Jorma och Vidde som kommenterar mina inlägg. Det känns väldigt kul att veta att någon läser mina förvirrade funderingar om det mesta... Vidde kan vänta sig en liten länk till sin blogg härifrån inom snar framtid.

Misslyckades på min uppörning igår. Det var ren otur, och jag gjorde mitt bästa så det känns inte så surt. Mest surt är det i ekonomiskt syfte, eftersom jag blir tvungen att lägga ännu mer pengar på körkortet nu än vad jag redan gjort. Tror att jag är uppe i över 20 000 nu, pengar som är mina egna. Trots att jag har jobbat och fått lön varje månad sen november så har jag aldrig några pengar för allt går dit. Känns lagom kul. Betalde 3000 kr på körskolan igår och har ändå 1800 kr kvar i skuld som det är redan.

Att jag hade sån otur fick mig att börja fundera på hur svårt det är att ta körkort egentligen. Om man tänker efter så är det världens konstigaste system. Jag har tillbringat hur många timmar som helst i en bil med Jasmin, min lärare. Han vet exakt vad jag kan och han har slutat säga så mycket när vi kör. Han var bergis på att jag skulle klara det. Problemet är bara att Örjan från vägverket har träffat mig i fem minuter och jag har egentligen bara 15-20 minuter på mig att visa vad jag kan. Går det fel på en sak så vet han inte om jag kan det egentligen, vilket min lärare vet, och vilket var precis vad som hände.

Tänk dig att en klass skulle ha en lärare i Engelska ett helt år. Läraren har undervisat klassen och hört eleverna prata och vet vilken nivå dom ligger på. men läraren har ingen befogenhet att sätta betyg, så i slutet på året kommer en ny lärare för att sätta betyg, grundat på t.ex. ett nationellt prov. Hade du kännt att det var rättvist? Antagligen inte, men det är precis så det funkar här.

Om en trafiklärare är kapabel att utbilda mig, så skulle han väl även vara kapabel att säga när jag är gokänd? Läraren känner ju en bäst och vet vad man kan, så varför kan inte han få sätta "betyget"? Helt knasigt system när man tänker på det som sagt....