September...

Wake me up, when september ends.... Mycket bra låt med Green Day, och är så jag känner just nu också. Känns som att ingenting har hänt sen sist jag skrev och samtidigt har allting hänt.

Vi har bouppteckning imorgon och idag fotades lägenheten och den ska läggas ut till försäljning på söndag. Utgångspris 795 000, så får vi se var det hamnar. Gravsättningen är klar och gravstenen beställd, begravningsbyrån betald. Jag har fått ut 180 000 på livförsäkringen och passade på att köpa en ny bil. En Hyundai i20, -09, eftersom min bil börjat låta konstigt. Inte konstigt alls visade det sig när jag kollade upp det. Halva avgassystemet är löst.

I takt med att dom praktiska sakerna börjar bli klara (men nu ska man ju iofs tömma lägenheten också sen) börjar själva känslan att komma ifatt mig. Det känns tomt och konstigt och jag känner att nånting fattas mig. alva min genpool är borta, jag är faderslös och har förlorat mitt bollplank i livet. Du är klok för din ålder, sa papi när vi pratade om testamenten etc. Då skulle han bara veta hur klok man är nu i efterhand. Har lärt mig en hel massa om juridik om inget annat.

Sen har vi Doris. Vad det lilla livet växer! Men hon har börjat bli lite trotsig så vi får jobba hårt med henne. Vi tror också att hon kanske eventuellt har el på sitt ena bakben, så det ska såklart kollas upp.

Har överlevt två veckr på praktiken, även om jag varit hemma ett par dagar. Är egentligen inte sjuk, men har en hemsk hosta och med den bacillskräck som råder för tillfället så kan man inte stå hemma hos gamlingar och hosta. Annars går praktiken bra, men jag har bara tidiga morgnar så jag börjar 07 varje dag. Lite träigt faktikst, för sen orkar jag inte med nåt när jag kommer därifrån.

Nä, nu är det väl dags att gå ut sista kisserundan med Doris, hälla i mig en sked hostmedicin och hoppa i sängen, via duschen. Eller kanske duschen först? Ja, det visar sig.