Usch. Läste en insändare i HD idag som gjorde mig upprörd. Som vanligt handlade det om arbetslösheten bland unga. Signaturen Olle skrev att det är märkligt att så många unga är arbetslösa när vi skickar hit folk från hela världen för att plocka våra bär och skörda vår frukt. Vidare anser "Olle" att ungdomsarbetslösheten alltså bara beror på för slappa arbetslöshetsregler i Sverige och att man inte behöver jobba för att försörjningen redan är "fixad".
Min första fråga till "Olle" blir då: Om jag inte arbetar, vem sjutton försörjer mig då? Om jag nu bor själv och inte har en rik sambo, vill säga. Jag får inte ett skit i a-kassa om jag inte först jobbat en jäkla massa och inte sjutton tänker socialen betala för mig. Ska man få socialbidrag måste man först sälja allt man äger. Det fungerar definitivt inte att bo i bostadsrätt och äga en bil iaf. Så känns inte som nåt självklart frivilligt alternativ till arbete.
Andra frågan är vad "Olle" menar med slappa regler? De regler som gör att jag just nu bara kan stämpla 75 dagar och sen tvingas att säga upp mig helt istället för att jobba deltid, för att jag annars inte kan försörja mig?`
De regler som gör att jag kan få max 80% av en arbetstid på 75% i arbetslöshetsersättning från en a-kassa som jag själv betalt och ändå betalar full skatt? De regler som gör att jag tvingas gå på arbetsförmedlingen på möten och utbildningar som inte ger mig nånting, fast jag egentligen redan har ett jobb och ändå måste göra allt arbetet själv? De regler som gör att man som student inte har rätt till nån ersättning över huvud taget om man inte får ett jobb direkt när studierna är slut? Skulle inte vilja kalla detta för slappt.
Som en extra bonusfråga slänger jag in en undran till "Olle" om det verkligen är bärplockning vi vill satsa vår yngre generation på? Visst, jag plockar gärna bär ett par månader mot en lön jag kan leva på, men det är ett säsongsjobb på max ett par månader och sen är man tillbaka på noll igen. Jag skulle säga att problemet för dagens unga snarare är att man inte släpps in "på riktigt" på arbetsmarknaden. Det finns inga fasta jobb att få tag i längre, bara projekt, säsong och vikariat. Därför tvingas unga att leva på "systemet", men det är inte direkt nån guldkant på tillvaron. Det kan en tjej på 27 som provat typ alla ströjobb hon fått tag i och som jobbar hårt, men som fortfarande inte kan försörja sig skriva under på. Och nåt fast har jag fortfarande inte haft heller. Inte beroende på slappa regler för arbetslösa, utan snarare på grund av slappa regler för arbetsgivare, som kan utnyttja mig som timanställd hur länge som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar