Dags för uppdatering...

...igen kanske. Men tid idag. Ska jobba kväll för första gången på ett bra tag så jag börja inte förrän kvart över fyra. Jobbar till 21.15 så det är ett ganska lagom pass, och lite ob på det :)

Missade ett inbokat pass på 8 timmar på Romares igår. Vaknade på natten och mådde akut illa. Kändes som när man druckit för mycket ungefär, fast det var ju inte fallet. Magen var konstig hela dagen igår, men verkar ha stabiliserat sig nu så idag ska jag nog överleva ett 5 timmars pass. På torsdag ska jag jobba på Skogsstjärnan, och sen har jag ett nätt 5 timmars pass igen på Elinebo på lördag, sen är denna månadens slit över. Får se vad som händer i februari. Har bara ett pass på fyra timmar inbokat än så länge, men vi får väl se. Har kanske några veckor som elevassistent på gång i vår också om jag har tur.

I lördags var jag först hos Maria och åt och sen hos Julia och pimplade vin. Var evigheter sen vi sågs, så det var trevligt :) Vi borde återuppta våra tjejkvällar, eller vad säger ni?

Efter många om och men så tror jag att vi har beslutat oss för att åka till Maldiverna på semester, så nu måste vi bara veta hur Magnus semester ligger i år så att vi kan boka. Ska bli så skönt att åka på en riktigt lyxig resa, bara vi två :) Och sen har ju Magnus en julklapps spa att inkassera också :)

Sen har vi köpt ny TV också, en 46 tummare. Den gamla var aningen strulig och vi hade haft den länge, så det känns skönt att det blev av nu. Blev en snygg vit Samsung TV som passade sjukt bra till vit tv-bänk och grå vägg.

Ensam och skadskjuten

Häromdagen satte jag en osthyvel rakt i tummen, hyvlade av nageln och allt. Gjorde sjukt ont och blodet sprutade. Inte konstigt att man var lite ynklig när Magnus körde till jobbet och lämnade mig ensam- igen. Förra veckan var han iväg hela veckan och denna veckan är det likadant. jag trivs ju med att vara ensam också, men det är inte kul när det blir så här mycket. Tur att man har världens gosigaste hund som gärna håller matte sällskap.

Och tur att man jobbar också kanske. Är hela veckan på Kungskällan, och där trivs jag ganska bra. Vaktmästaren är läskigt obehaglig dock, men kan ju också bara vara jag som är bortskämd. Är väl snart dags att titta över semestervikariat och sånt också. För vi pratar om att åka på en riktigt solig semesterresa nånstans till sommaren. Vet inte vart än, men tips mottages tacksamt.

Har genom en del kommentarer jag fått märkt att det är en hel del personer som läser här. det är roligt, lämna gärna fler små avtryck. Fick en fråga om numret till resursförmedlingen. Det går inte att ringa direkt dit och anmäla sig utan man måste bli anställd i kommunen först. För att bli det ska man prata med Christina Hammarlund, som är enhetschef för alla timvikarier. Henne kan man nå genom kommunens växel på 105000. Sen får man reda på allt man behöver av henne.

Läste ut alla Hammarbyserien böckerna och har hunnit med en till emellan, är verkligen på gång med läsningen hittills i år känner jag. Jag läste ut Emma, Mias dotter härom natten när jag inte kunde sova. Den är en fristående fortsättning på Gömda, Asyl och Mias hemlighet och var mycket lättläst. Ikväll tänker jag börja på en deckare av Arnaldur Indridasson, en isländsk författare som brukar vara ruggigt bra. Men innan dess blir det lite mer handboll, lite slö tv och kvällspromenad med Doris Lite får man ju försöka hitta på i sin ensamhet.

Spännande, spännande

Jag har hittat en ny deckarfavorit, Carin Gerhardsen. Hennes Hammarbyserie med kriminalkommisarie Conny Sjöberg i huvudrollen har verkligen allt. Nu har jag läst första boken, Pepparkakshuset och inatt läste jag ut Mamma, pappa, barn. Tilläggas kan att jag bara läst halva boken när jag la mig igår kväll, men dom är så otroligt svåra att släppa ifrån sig.

Man brukar tala om att sluka böcker, men jag älskar böcker som slukar mig. Som jag går in i totalt, så att jag glömmer allt omkring mig. Ska börja på den tredje boken Vyssan lull ikväll, och sen får jag väl vänta på att nästa kommer ut. Magnus är iväg och jobbar hela veckan så det finns bra utrymme för att läsa också. Vet inte om det blir nåt mer jobb den här veckan heller. Men blir nästa vecka, så jag känner ingen panik.

Så idag är jag hemma och fixar och myser med Doris. Det ska läggas in ren tvätt och tvättas ny. Ska försöka mig på en långpromenad i halkan också. Har ju inte gått på hela vinterna att gå en ordentlig runda för det har inte gått att ta sig fram i all snö. Sen ska jag på massage i eftermiddag. Äntligen. Haft ont i ryggen och nacken i två veckor nu. Sen ringde det en kvinna på min blocket annons och ville komma och köpa soffan i kväll så då kanske man blir av med den också. Då ska det inhandlas ett vitrinskåp för pengarna, och så ska vi försöka få lite ordning i "lilla rummet". Tanken är att keyboarden ska få flytta in där när soffan flyttar ut, så att den slipper stå i vardagsrummet.

Fantasier

Börjar dagens inlägg med att slänga ut en filosofisk fråga i cyberspace. Om man förverkligar en fantasi, lever man då i sin fantasi, blir den en del av vårt liv eller fortsätter den att vara en fantasi? Och är vi nöjda då eller vill vi ha nåt mer? Begreppet fantasi i min fråga är att jämföra med ordet dröm.

Nu var det längesen jag skrev sist. Jag har inte bara vänt blad i almanackan, utan även börjat på en ny. Julen firades i ett mycket kallt Idre, men det var supermysigt iaf och trevligt skidväder (förutom kylan då kanske). Mellandagarna har jag jobbat på Skogsstjärnan, och nyår firade vi uppe i Smedhult. Vi fick låna huset för att Doris skulle slippa alla smällare i stan. Har smällt helt hysteriskt här hemma, från fotbollsplanen precis nedanför vårt fönster. Doris har varit alldeles stirrig, stackaren. Så eftersom jag jobbat lite långa dagar nu så fick Doris stanna kvar i Smedhult och ta det lugnt några dagar. Jag har köpt en ny sele till henne, så att hon kan dra mamma på sparken utan att det gör ont, eftersom den gamla selen var till för att hon inte skulle dra.

Imorgon kväll ska jag köra upp och hämta henne. Hoppas att det har slutat snöa tills dess, annars kommer jag inte att hitta vägen bara. Blir födelsedagsmiddag då, och sen på torsdag så blir det lite tårtkalas här hemma, med Magnus mamma och syskon typ. Har beställt en superfin jordgubbsmoussetårta på Citygross.

Sen vill jag bli av med en soffa också? Vet ni nån som behöver en? Det är en Klippan soffa från ikea, med avtagbar klädsel, 2-sits, inte mycket använd. 800 kr. Kolla gärna läget. Puss o kram, syns på stan :)

Puh, vilken vecka

Sju dagars arbetsvecka den här veckan. Fy tusan vad jag är trött. Och har varit o princip fulla dagar också. Verkar som att all vårdpersonal i kommunen är sjuka. I måndags var jag på Avd. 1b på Elinebo. Kom hem på kvällen och kollade min mail, med en fråga från min gruppledare i dagvården om jag kunde jobba längre dagar tisdag och onsdag än vad som var inplanerat, eftersom folk var sjuka. Och det kunde jag ju såklart. Så vi var två personal hela tisdagen och två personal hela onsdagen. Tungt.

Sen skulle jag vara ledig på tosdagan, men eftersom två i den ordinarie personalen var sjuka så skulle Skogsstjärnan behöva ställa in sin utflykt till restaurangskolan i Höganäs, och det var ju trist, så jag hoppade in och jobbade några timmar då också.

Sen har det varit tillbaka på avd 1b på Elinebo igen, hela helgen. Idag med bara en kollega, eftersom folk är sjuka även där. Så, som sagt, helt slut. Fördelen är att jag varit fyra dagar på Elinebo 1b den här veckan, så jag börjar få lite kläm på den avdelningen och där finns några tanter som är så himla goa och tacksamma för allt man gör.

Imorgon ska jag iaf få vara ledig. Blir att fixa lite här hemma och mysa lite med Doris. sen ska jag på välbehövlig massage på eftermiddan. Sen är det tillbaka och jobba igen på tisdag, dock på skogsstjärnan och bara tre dagar denna veckan. Sen är det två julfester på fredag och en tripp till Köpenhamn på lördag som väntar.

Just nu blir det dock ut och pulsa en sväng i snön med Doris, innan en varm dusch och sen sängen och min deckare "Gamla stan morden" av Lars Bill Lundholm. Godnatt.

Första advent

Snön faller utanför fönstren, och så har den gjort sen jag vaknade i morse. Hela dagen har jag julbakat och pyntat och lyssnat på julmusik, och till detta snöfall utanför fönstret kan man ju inte låta bli att komma i stämning.

Varenda år är det den eviga kampen och hur mycket och med vad man ska pynta. Man är ju fästa vid olika saker från barndomen osv. Jag har en del grejer min mormor målat som jag gärna vill ha framme, medans Magnus har en del som han själv gjort som han vill ha. Det är en evig strid varje gång.

För Magnus del skulle vi egentligen inte julpynta alls. Han bedriver nån slags hatkampanj mot tomtar, haha. Jag är inte så mycket för själva julfirandet i sig, men jag gillar extra ljus i form av ljusstakar, stjärnor och lyktor och allt möjligt. Det behövs lite ljus och värme i vintermörkret. Så nu är alla lampor utbytta mot julbelysning, julgardinerna är uppe och tomtarna framme :)

Vi ska ha släkt och vänner på adventsfika, något som min mamma brukar bjuda på annars, men som jag snodde. Vi ska bjuda på glögg och kakor, och därför har jag bakat i tre dagar, in mellan allt pysslande. Bakade mjuk pepparkaka och chokladmuffins dag 1, pepparkakor (ca 9 plåtar) dag två och idag har det varit lussekatter på schemat. Min ugn har nog fått en chock. Så mycket bakar jag inte på ett helt år annars. Men det är ganska kul och det ska bli supertrevligt att få visa upp vår julstuga :)

Host och snörvel

Är så förkyld att jag nästan glömt vad jag skulle skriva när jag loggade in här. Har tagit ledigt resten av veckan för att kurera mig. Undrar om jag har fått Doris kennelhosta, för hon verkar nästan helt återställd igen :) Lite dålig tajming, eftersom hon börjar återfå energin när jag är på absoluta botten med min.

I morse satt jag iaf och tittade på Efter tio med Malou i TV4. Den här veckan är det Afghanistan-tema och dom intervjuda mamman till en svensk kille som dött i militärtjänsten för några år sen. Och för ett tag sen hände det igen. Kan inte riktigt förstå logiken. Visst är det tragiskt att folk dör och det måste vara jättejobbigt för dom anhöriga, men allvarligt- vad trodde ni när ni åkte till ett krigshärjat område? Att det var helt riskfritt? Konflikten i Afghanistan har skördat över 800 utländska soldaters liv. Bara det senaste året har 40 danska soldater dött. 2 svenskar på en 5-årsperiod verkar väl vara ganska bra statistik ändå, eller är det bara jag? Tror vi svenskar att vi är odödliga för att vi är från lilla, neutrala Sverige?

Efter att ha beklagat mig över sega spänningsromaner här några gånger nu så måste jag passa på att tipsa om en bok jag läste ut inatt. Linwood Barclays "Utan ett ord". Så sjukt spännande. Hade aldrig läst nåt av honom tidigare så det blev en positiv introduktion. Den handlar om en 14-årig tjej som går och lägger sig på kvällen och när hon vaknar dagen efter så är hela hennes familj borta. Det tar över 25 år innan hon får reda på vad som hänt dem. Så spännande. Rekommenderas verkligen!

Nu blir det pepparmintste med honung och en snabbrunda med Doris, sen börja på en ny deckare :)

Kennelhosta

Ja, som att det inte var nog med ont om pengar så är man nu ytterligare 1200 kr fattigare efter ett veterinärbesök. Doris började klökas och ha sig igår, lät som om nåt fastnat i halsen. Det blev värre och värre under natten och hon har varit hängig och närhetstörstande, så jag körde in till djursjukhuset i morse. Det visade sig vara kennelhosta, så nu får vi ge henne hostmedicin ett par gånger per dag och kolla tempen. Så då gick det ytterligare pengar på termometer och medicin. Usch. Men vad gör man inte för sin älskade gosevalp liksom?

Eftersom jag inte sov nåt inatt på grund av Doris hostattacker så ringde jag och gjorde mig otillgänglig för jobb. Måste få vila inför min racerhelg jag ska ha. Ska jobba tio timmar på lördag och nio på söndag så det är ju en halvtid på bara två dagar. Jobbade måndag och tisdag så man kan ju säga att jag har fått ihop min vecka iaf.

Rak kurs

Ja, rak kurs mot Idre-veckan i jul känns det som just nu- Vi jobbar som galningar båda två. Jag lyckades ju bli inskriven på resursförmedlingen förra onsdagen, och sen dess har det varit all work work. Jbbade på Kungskällan i torsdags, Romares avd 1-4 fredag och lördag, Elinebo avd 2b i söndags, Skogsstjärnan igår, Elinebo 2a idag och Romare 1-4 imorgon och Romares 7 på lördag och tillbaka till Elinebo 2b på måndag. Man blir lite snurrig av att hålla reda på allt, men det ger ju pengar. Jag får i princip fulla arbetspass (minst 6 timmar) och en hel del ob, eftersom det blev mycket helg och kväll. Tråkigt att jobba helgkväll, men det får ju gå.

Magnus har varit iväg hela veckan och jobbat, inte ens varit hemma om. Han kommer hem imorgon kväll typ när jag kommer hem från jobbet och då var det ett tag sen vi sågs.

Man märker verkligen hur bortskämd man är i dagvården. Man hinner sitta ner och fika och äta ordentligt under dagen, och det är inte alls den fysiska belastningen, snarare psykisk. Jag kanske vänjer mig iofs, men som det känns just nu så kommer jag inte kunna jobba på vårdavdelning i 30 år, för det kommer min kropp aldrig att palla. Tennisarmbågen gör sig påmind, och ryggen och fötterna är lite arga på mig.

Satte iofs upp mig på att jag kunde jobba i hela november, rookiemisstake. Är jobbigt att ha ständig jour, för man får inte tacka nej när dom ringer och det har dom verkligen gjort en hel del. Lär mig nog till nästa månad att styra upp så att jag får lite paus på nån dag emellanåt. En tanke är att onsdagar får bli fridag, eftersom jag alltid är ensam hemma då och har scouter på kvällen, så underlättar ju med Doris och så.

Just nu är Doris på höstlov i Smedhult med mamma, vilket ju är mycket praktiskt när vi jobbar så mycket. Men på måndag har jag svårt att få ihop det, så om nån vill ta en liten hundpromenad vid 10.30-11 tiden på måndag så hör gärna av er!

Nu blir det nog snart att gå och sova. Började jobba sju i morse. Imorgon börjar jag 14.30 så egentligen hade jag velat vara uppe längre så att jag sover längre, men det är jag nog för trött för... men utan gubbe och hund så kanske man får till en hyffsad sovmorgon iaf :)

Här går det undan!

Såhär lagom till månadsskiftet har jag äntligen ändrat min månadens klokhet här till höger. Till en som känns mycket passande just nu. Kanske är det inte bara av ondo att gnälla lite ibland, för jag verkar ha blivit bönhörd.

Tyckte ju att det var sjukt tråkigt att gå hemma hela förra veckan, men redan denna veckan har jag fått ihop en femdagars arbetsvecka. Hänger ni med i svängarna, för det är tveksamt om jag gör det själv?

Jobbade på Kungskällan i måndags och sen var jag på Skogsstjärnan i tisdags. I matsalen på Romares sprang jag på Birgitta, chefen, och hon sa att hon redan för en vecka sen gett mig en referens och att det borde vara färdigt så det var bara att ringa resursförmedlingen. Så det gjorde jag i onsdags. Men dom hade ju såklart ingen aning om vem jag var. Däremot lyckades dom få fart på enhetschefen, så hon ringde upp mig redan efter en halvtimme och sa att allt var klart. Hon hade visserligen fått en aningen mysko referens från min chef, att jag inte alltid kan jobba (?!), men iaf.

Min gruppledare i dagvården ringde och bokade in mig på jobb i torsdags, så jag ringde resursförmedlingen igen och sa att jag kunde jobba alla dagar efter det. Så igår när jag jobbade på Kungskällan igen, så ringde telefonen typ hela dan i fickan. När jag slutade lyssnade jag av mitt mobilsvar och då var det resursförmedlingen som ringt. Innan under dagen hade jag blivit inbokad för jobb på Skogsstjärnan på onsdag, och innan jag hann ringa upp resursförmedlingen igen så ringde telefonen i handen på mig. Då var det från assistansia i Malmö. Jag har sökt en tjänst hos dom som personlig assistent till en liten kille här i stan, och hans mamma ville träffa mig för en intervju. Men hon kunde såklart bara på onsdag! Kan ju inbte tacka nej till 7 timmars arbete för att gå på intervju en halvtimme. Samtidigt kanske jag missar min chans på en tillsvidareanställning för att jag inte kan gå. Svårt det där.
Men hon skulle återkomma om en ny tid om dom inte hittade nån dom gillade bland dom som kunde på onsdag.

Efter att jag pratat med henne ringde jag upp resursförmedlingen och blev inbokad på jobb på Romares, idag 15-21 och imorgon 7-14. Det gick fort får man verkligen säga! Och ganska bra pass också, som ger lite timmar. Så nu verkar det vara all work work igen. Känns ju bra, för om man ska på skidsemester i december så kan man behöva jobba lite i november. Min farhåga är att ryggen och armbågen inte håller så länge för den belastning som ingår i avdelningsjobbet. Har ju inte blivit av med min tennisarmbåge än och känner att min rygg inte är vad den borde, eftersom jag gått ner en massa i vikt men inte blivit av med några tuttar, om man säger så. Däremot har rumpan försvunnit, så finns ingen jämnvikt. Får ta tag i det där med operation snart kanske.....

Men nu väntar duschen, lite mys med familjen och sen äta nåt. Så får vi väl se om jag överlever ett kvällspass på lite för lite sömn. Var 1,5 år sen som jag jobbade på boendeavdelning och annat än dagtid, så lite förändring är det ju allt. Och sen hem och sova för att gå upp igen vid 06. Puh!

En bokmals funderingar

Enda fördelen jag kan komma på med att inte ha ett jobb att gå till är att jag orkar läsa på kvällen. I natt låg jag till 01 och läste ut min deckare, som jag bara läst till hälften när jag gick och la mig kl 23. Sånt är härligt att kunna göra ibland.

Vet dock inte om det är jag osm är dåligt fokuserad när jag läser, eller om det faktiskt är så att jag råkat läsa tre otroligt sega böcker på rad nu. Av författare som jag vanligtvis gillar.

Först läste jag Honungsfällan, av Unni Lindell. Brukar älska hennes deckare om Cato Isaksen, och den var väl spännande, men seg att komma in i. Sen läste jag Karin Alfredssons Klockan 21:37, och den var också seg. Den hade ett bra budskap dock. Jag älskade den förrra boken jag läste av henne, så klart att man blev besviken. Inatt läste jag ut När djävulen håller ljuset av Karin Fossum, och likadnat där. Hur seg som helst att komma in i. Brukar vanligtvis vara fast i hennes deckare om Konrad Sejer på efter maxz fem sidor.


Gick igenom vad jag läst av just Karin Fossum, eftersom jag håller på att organisera upp mina nya bokhyllor lite, och jag måste säga att det mesta jag läst av henne är fullkomligt fantastiskt. Det finns 10 deckare om Konrad Sejer, varav jag nu läst 7:

*Se dig inte om!
*Den som fruktar vargen
*Älskade Poona (om ni bara läser en, välj den!)
*Svarta sekunder
*Mordet på Harriet Krohn
*När djävulen håller ljuset
*Den som älskar något annat

Sen har hon skrivit några andra böcker som är helt fristående också.
*Jonas Eckel- en mycket obehaglig historia, utan att man kan ta på vad som är obehagligt. Klart läsvärd.
*Natt till den fjärde november- handlar om vad som händer med föräldrars relation till varandra när deras dotter bara försvinner spårlöst. Såklart hur bra som helst.
*De galnas hus- den första jag läste. Som en norsk version av Gökboet. Har läst den två gånger. Mycket bra bok.



Så alla ni bokmalar som ännu inte upptäckt Karin Fossum. Gör det!
Sen om ni har läst nån av mina tre exempel på sega böcker så får ni gärna säga om jag har rätt eller om det är jag som har blivit seg och ofokuserad.

Upprörd- igen!

Usch. Läste en insändare i HD idag som gjorde mig upprörd. Som vanligt handlade det om arbetslösheten bland unga. Signaturen Olle skrev att det är märkligt att så många unga är arbetslösa när vi skickar hit folk från hela världen för att plocka våra bär och skörda vår frukt. Vidare anser "Olle" att ungdomsarbetslösheten alltså bara beror på för slappa arbetslöshetsregler i Sverige och att man inte behöver jobba för att försörjningen redan är "fixad".

Min första fråga till "Olle" blir då: Om jag inte arbetar, vem sjutton försörjer mig då? Om jag nu bor själv och inte har en rik sambo, vill säga. Jag får inte ett skit i a-kassa om jag inte först jobbat en jäkla massa och inte sjutton tänker socialen betala för mig. Ska man få socialbidrag måste man först sälja allt man äger. Det fungerar definitivt inte att bo i bostadsrätt och äga en bil iaf. Så känns inte som nåt självklart frivilligt alternativ till arbete.

Andra frågan är vad "Olle" menar med slappa regler? De regler som gör att jag just nu bara kan stämpla 75 dagar och sen tvingas att säga upp mig helt istället för att jobba deltid, för att jag annars inte kan försörja mig?`
De regler som gör att jag kan få max 80% av en arbetstid på 75% i arbetslöshetsersättning från en a-kassa som jag själv betalt och ändå betalar full skatt? De regler som gör att jag tvingas gå på arbetsförmedlingen på möten och utbildningar som inte ger mig nånting, fast jag egentligen redan har ett jobb och ändå måste göra allt arbetet själv? De regler som gör att man som student inte har rätt till nån ersättning över huvud taget om man inte får ett jobb direkt när studierna är slut? Skulle inte vilja kalla detta för slappt.

Som en extra bonusfråga slänger jag in en undran till "Olle" om det verkligen är bärplockning vi vill satsa vår yngre generation på? Visst, jag plockar gärna bär ett par månader mot en lön jag kan leva på, men det är ett säsongsjobb på max ett par månader och sen är man tillbaka på noll igen. Jag skulle säga att problemet för dagens unga snarare är att man inte släpps in "på riktigt" på arbetsmarknaden. Det finns inga fasta jobb att få tag i längre, bara projekt, säsong och vikariat. Därför tvingas unga att leva på "systemet", men det är inte direkt nån guldkant på tillvaron. Det kan en tjej på 27 som provat typ alla ströjobb hon fått tag i och som jobbar hårt, men som fortfarande inte kan försörja sig skriva under på. Och nåt fast har jag fortfarande inte haft heller. Inte beroende på slappa regler för arbetslösa, utan snarare på grund av slappa regler för arbetsgivare, som kan utnyttja mig som timanställd hur länge som helst.

Hur länge är för länge?

Det är knepigt det här med tid och vad som är okej att vänta. Fick ju tag i enhetschefen för alla timanställda i kommunen till slut. hon sa att hon skulle prata med min chef, för att höra hur jag var och så, för att sen återkomma till mig. Det har hon inte gjort än, och nu funderar jag på hur lång tid man ska ge det innan man ringer upp och påminner om att man finns?

Jag vet ju att min chef ibland kan vara väldigt svår att få tag i, och jag förstår att den här människan har annat att göra än att sitta och jaga en person för min skull, men när vet man om det har gått så lång tid att man kanske behöver ligga på?

Jobb i sikte...

Här har man deppat ihop några dagar över att man jobbar för lite och inte har några pengar. Men det är bara att konstatera att det förmodligen har varit en svacka. idag har varit nåt slags bevis på det.

Klockan tio i morse var jag och träffade min handledare på arbetsförmedlingen. Hon sa ungefär vad jag trodde att hon skulle säga, dvs att jag redan har koll på hur man söker jobb och skriver CV, och att jag redan vet vad jag behöver jobba på. Plus att jag redan har en timanställning, vilket räknas som en arbetsmarknadskontatkt, och därför behöver jag typ inte höra av mig på ett halvår, under förutsättning att jag söker några jobb på omsorgshuset som hon hittade till mig.

mellan 11-15 jobbade jag på Skogsstjärnan. jag och min kollega stod och pratade lite precis innan jag skulle gå hem. Dom tycker också att det är tråkigt att jag inte får fler timmar och dom hade gärna sett att jag fick vara där mer. Birgitta, som är chef för Romares, själva vårdboendet alltså, stannade och pratade lite också. Då frågade jag henne om hon möjligtvis behövde timvikarier i huset eftersom jag behöver fler timmar. Jo det är klart, tyckte hon. "Du hittar ju i huset och du kan redan flera av dom boende och vi känner ju dig". Så nu har jag fått ett telefonnr som jag ska ringa imorgon och anmäla mig som vikarie på hennes rekommendationer. Till samma människa som egentligen är min chef redan idag, rent formellt, men som jag aldrig träffat. Får hoppas på en del timmar där snarast iaf. Kan ju som sagt huset och tycker ju att det är extra roligt att jobba där, som bekant.

Sen hann jag inte mer än hem förrän dom ringde från Eventpersonal. Prenumererar på deras jobbmail och fick ett i förra veckan där man kunde anmäla sig till olika arbetsuppgifter för ett event om två veckor. Jag svarade på det och nu ringde dom och ville prata lite med mig. Dom ringde till alla kandidater som ansökt om att köra eventbil, sk. "Eventchaufför". Ska få besked imorgon. Har jag tur så får jag det. Då är det heltid fem dagar plus en eftermiddags utbildning, så det ger ju lite i kassan. Har jobbat på ett event för dom tidigare, och har för mig att det var ganska bra lön.

Som sagt, ser ut att ljusna aningen på min privata arbetsmarknad. men hör ni nån som söker folk, undersköterskor eller informatörer eller nåt annat skoj, så tipsa gärna om mig!

Lyckan, kärleken och meningen med livet....

Var och såg denna film i fredags. Magnus valde film. Mycket märkligt filmval från honom, men så verkar vårt liv vara just nu.

Filmen handlar om att ta ansvar för sin egen lycka, att våga bryta upp frön gamla spår som inte leder mot lycka, och söka sin egen väg på okänd mark. En otroligt lång film som tar upp en otroligt lång rad med svåra livsfrågor.

Tio minuter in i filmen satt jag bara och tittade på Magnus och undrade över filmvalet. Jag har funderat en hel del på sånt här på senaste tiden, av olika anledningar. Nu har man det man ville, är man automatiskt lycklig då? typ. och finns det fortfarande plats för mitt personliga välmående mitt uppe i ett stort vi och oss?
Dock har jag inte uppfattat att det är nåt som han funderar över. Som en annan man jag känner säger; Du är tjej, så du analyserar autimatiskt allting alldeles för mycket. Och kanske är det så?

Jaha, helg igen

Vad har hänt denna veckan då? Känns som att jag varit helt förvirrad hela veckan så att jag inte minns det, men lite koll har man ju faktiskt. Doris har varit hela veckan hos mamma och Ingemar i varje fall, så att matte har fått sova lite på morgnarna.

I onsdags kväll var det massa bus och lek med småscouterna i skogen. Jag och Marlene har fått hjälp av en tjej som heter Sara och det verkar bli en jättbra termin. Loppis nästa helg och försöka sälja allt vi har i förrådet. Ska bli spänannde att se hur det går.

Onsdag och torsdag har jag jobbat på Kungskällan. Som "föreståndare" igår, eftersom det inte fanns nån ordinarie personal och jag var det närmaste dom hittade. Hmm... har varit där typ åtta gånger och hon jag jobbade med hade varit där en gång, så vi var något förvirrade, men det var ingen som klagade. Fick också höra att en farbror blivit förhörd av en färdtjänstchaufför angående min civilstatus, haha. Alltid kul att vara uppskattad :)

Veckan har dock två frågetecken.
1.) Ska jag anmäla mig på AF eller inte? Jag kan få ut a-kassa för dagarna jag inte jobbar, men bara 75 dagar. Är det bättre att spara dom till senare? Får hyffsad lön just nu ju. Och blir jag kanske tvingad att ta nåt annat jobb som jag inte vill ha istället?
2.) Ska jag söka tjänsten som kommunikationsvägledare på förebyggande enheten? dvs jobba på kontoret där min chef sitter och jobba med dom olika kommunikatiosvägarna inom olika dagverksamheter. Är ju egentligen precis vad jag borde göra enligt min utbildning och betydligt bättre betalt, men jag trivs ju så fasikens bra som undersköterska i dagvården. Jag vill inte byta jobb. Ska man ta chansen att få ett fast jobb med att vända papper med bättre betalt, och ge upp sitt underbara jobb som man älskar, men tjänar mindre på? Inte helt lätt det där. Jag vill ju jobba med människor, aktivit, inte sitta på ett kontor. Tål att tänkas på det det...

Nu ska jag köra mamma till nån personalfest på hennes jobb. Med hennes bil då, eftersom min inte startar. har nog glömt innerbelysningen på så nu är den helt urladdad. :(

Lediga dagar

Känns nästan overkligt att vara ledig på hegen, speciellt samtidigt som Magnus är långledig, för det händer nästan aldrig. Så vi har haft en helg full av mys, men även en del vettigheter.

I fredags förmiddag åkte vi ut till Kjällstorp med Doris. Jag lämnade tillbaka nycklarna och Doris fick busa av sig lite med dom andra hundarna. Blir numera lekis för henne istället för dagis, eftersom hon inte kan låta bli att hoppa ut framför bilarna. Synd, men vi får prova igen längre fram. Funkar ju nu när jag är en del ledigt. Hade varit värre i våras.

På kvällen fick Doris busa av sig lite till med Ozzy, när vi var hemma hos familjen Zettvall och spelade Monopol. Det har jag inte spelat på mycket länge, men jag rockade fett och tog hem segern :) Blir kanske till att ta med resemonopolet när vi ska till Idre på semester tillsammans över jul. Skojsigt ska det bli :)

I lördags var vi bjudna till mamma och Ingemar på middag med släktingar. Magnus kunde inte, men jag och Doris körde dit. Doris fick stifta bekantskap med Foxterriern Sigge, och sen lämnade jag henne där och körde hem. Hon ska vara kvar till torsdag kväll, så att jag får ihop min jobbvecka utan dagis. Mamma är sjukskriven så hon är ju hemma.

Igår var det kalas hos svägerskan. Hennes man och svärmor som firade födelsedag gemensamt. Blev god mat och tårta och en del gosande med godaste Vanja :) SAen åkte vi och röstade. Bestämde mig i samma sekund som jag stod i vallokalen för vad jag skulle rösta på. Tycker att dom flesta partier mest hållt på med att snacka skit om varandra istället för att fokusera på sina egna frågor, så i år blev det lite oväntat en grön röst för min del. Och inte på Maud då alltså, hemska människa, utan MP.

Idag har vi fixat lite här hemma. Röjt ur lite lådor och burit ut en hel del som skulle slängas. Jag har dessutom tvättat en jättemaskin kulörtvätt så nu har tvättkorgen slutat att bukta ut på mitten. Sen var vi i Bjuv och åt upp resterna från igår och gosade lite till med Vanja :)

Väl hemma igen tog vi itu med två kassar som jag tog hemma från Hospice när pappa dog, osm jag inte orkat gå igenom innan. med lite stöd från Magnus tog jag mig igenom båda påsarna, men det var tufft och resulterade i en himla massa tårar. Så när vi var klara åkte vi upp på kyrkogården och tände ett ljus på graven och så fick jag vara lite ledsen till. Viktigt att man ventilerar ibland. Man kan inte vara ledsen jämt, men man måste få lov att vara det ibland. Jag är tacksam att jag har en sambo som förstår det och stöttar mig utan att försöka muntra upp mig. Han bara finns där och stöttar och kramar. Ibland är det bra skönt att vara två.

Full rulle-vecka

Förra lördagen hade vi ju minnesstund för min morbror. Lite konstigt, men fint. Vila i frid, Krister.

På söndagen åkte vi till Österlen och gick på Kiviks musteri och handlade i gårdsbutiken och var på Café annorlunda och fikade. Mycket mysig dag, bara jag, Magnus och Doris.

Sen har världens bästa Jennie varit hemma och för en gångs skull hade vi tid att umgås lite. Vi åkte runt och kollade på lite scoutstugor och i onsdags var vi på ikea och kollade lite grejer. När vi skulle hämta upp Doris på dagis så berättade Ida att hon hade blivit påkörd av en bil. Hon hoppar ju över staketet när det kommer bilar och nu var det en som inte hade hunnit stanna.

Så i torsdags efter jobb åkte jag upp på djursjukhuset med Doris för att dom skulle kolla upp henne extra. Hon verkar otroligt oskadd och bara lite stel i två ländkotor, så fick tipset att hålla henne lite lugn några dagar. Så nu har hon varit hemma från dagis en vecka. Ska dit igen på onsdag och kolla om det hjälper me påsar som prasslar på staketet. Annars får hon tyvärr inte vara på dagis mer. Ida vill inte ha det ansvaret när hon hoppar ut framför bilar, och det kan man ju förstå.

Inte bara Doris veterinärbesök som läcker pengar just nu. Verkar som att allt har fått för sig att klappa ihop samtidigt. Knappen till torktumlaren lossnade förra veckan. återstår att se om det går att laga. Min dator stänger av sig lite när den själv vill, och nu har TV:n börjar knastra i ljudet också. Varför ska allt hända på samma gång?n Och just nu också när vi absolut inte har några pengar att köpa nya saker för. Måste spara lite också om det ska bli nån liten semester över jul som vi hoppas på.....

Ledig vecka

Ja det händer minsann inte ofta nu för tiden att man är ledig en hel vecka. För att vara arbetslös arbetar jag otroligt mycket faktiskt. Läste en debattartikel av Linda Skugge på Aftonbladet.se om att jobbkrisen bara är en myt. Hon menar att unga som inte har jobb inte har det för att dom är lata, inte anstränger sig och inte orkar behålla ett jobb.

Jag lan bli så sur på såna slutsatser. Det är en grov generalisering att säga att alla arbetslösa är lata. De allra flesta som kommenterat den artikeln positivt var folk en bra bit över 40. Jag som är i en slags mellangeneration på arbetsmarknaden kan inte alls förstå resonemanget. jag har haft alla möjliga skitjobb genom åren, och verkligen tagit alla chanser jag har fått till jobb. Jag har flera års yrkeserfarenhet inom flera branscher, fyra års högskoleutbildning och två gymnasieutbildningar och har sökt i princip alla utannonserade jobb som finns, och ändå har jag inte en bättre plats på arbetsmarknaden.

Timanställningen jag har idag fick jag när jag gjorde praktik för att jag läste till undersköterska, vilket jag valde att göra eftersom jag inte fick jobb på min högskoleutbildning. Det är alltså en lägre utbildningsnivå med lägre lön, och det är jag villig att göra för att få ett jobb. Sen skötte jag mig bra och dom var så pass nöjda att dom frågade om jag ville bli timmis. Nu har jag varit vikarie i över ett år och jobbar i princip fulla månader, men nån fast anställning får jag inte. För det är anställningsstopp i kommunen. Spelar ingen roll hur duktig jag är eller hur mycket min chef gillar mig. Hon får inte anställa mig. Inte för att jag är lat och inte sköter mig, utan på grund av regler uppifrån. Så det så.

Den lediga tiden behövs iaf. Är inte inbokad på jobb förrän nästa torsdag så nu kanske vi äntligen kan få komma i ordning lite. Har varit på nyöppnade IKEA två dagar i rad nu. Shit vad stort det är! Trodde aldrig att jag skulle hitta ut. Så nu har inhandlats lite diverse som kökslampa, ny sophink, duschdraperi mm. men även (äntligen!) en hallgarderob/linneskåp. Vi har ett rum fullt med sopsäckar fulla med ytterkläder och sänglinne just nu, så ska verkligen bli skönt att få in allt i ett skåp så att man kan börja röra sig lite. Så det är projektet för de närmaste dagarna. Och sätta upp gardiner och sånt småpill.

På lördag blir det minnesstund hos min moster över min morbror som dog för en månad sen. Är ju inte direkt det roligaste som finns, men blir nog fint. Han ville inte ha nån begravning så det blir bara en minnesstund. Känns som att det är rätt många man sagt farväl till nu. Sommardöden är ett myntat begrepp i min familj.

Nåja. Får väl vika tvätten och kissa hunden nu så att man kan gå och lägga sig i så pass tid att man orkar vända två blad i boken innan man somnar. Håller på med en norsk deckare för tillfället :)

Äntligen

Ja, äntligen har vi flyttat till slut. Här kommer första blogginlägget från nya lägenheten. Aningen rörigt fortfarande dock. Lådor och kassar överallt. Golvlisterna ska på plats innan man fyller bokhyllorna, och vi har inte hämtat hem nya soffan än. Magnus ska vara långledig nu så då ska det fixas. Dörrar, gardiner och rullgardiner räknar jag med att han fixar ganska omgående. Inget får ju störa hans skönhetssömn ;) Vi har två ingångar till sovrummet och just nu ingen dörr så är ju lite dumt när man jobbar så olika tider att inte kunna stänga om sig.

Så småningom ska det bytas spis, fläkt och diskmaskin i köket och på önskelistan står nytt kylskåp och ny torktumlare. Men det får duga så länge. Man är ju inte gjord av pengar direkt, och speciellt inte efter en renovering. Ska jobba två helger i rad nu för att försöka öka på kassan en aning.

Såhär efter Helsingborgsfestival och flytt, tillfällen då man ofta behöver lite vänner, så har jag börjar fundera på vart alla tagit vägen? Vi var ett stort tjejgäng som brukade umgås en hel del, men plötsligt blir jag aldrig inbjuden till nåt längre. Inte så att det aldrig händer nåt för det är uppenbart att alla andra träffas, men verkar som att jag blir lämnad utanför varenda gång. Undrar om det inte finns utrymme för mig i andras liv eller om jag varit en kass kamrat eftersom man aldrig ens blir tillfrågad längre? Alla är så upptagna med sitt, och det har jag ju verkligen varit med mitt också, men nog har jag haft tid för mina vänner? Elle har man isolerat sig så fruktansvärt genom att bo i Mörarp i två år? Lite fundersam blir man ju allt.

I alla fall så ligger det lite grejer ute på blocket som vi försöker sälja. Dels för att vi vill bli av med det, och dels för att få in en liten slant istället för att bara slänga det. Vill ni köpa cd/dvd pelare eller en bokhylla med vitrinpelare så hör av er för dom finns kvar!