Veckans funderingar....

Så här på ett hotellrum i Göteborg och inget att göra innan halv tolv så kanske man för en gångs skull har tid att skriva lite om vad som händer, i mitt liv och i världen. Måst verkligen sluta med att enbart publicera "färdiga" saker här. Det ger noll kreativitetspoäng.

Däremot kan jag plussa på mina vuxenpoäng på kontot. Har nu slutligen blivit sambo på riktigt, förutom att jag fortfarande inte ändrat min skrivningsadress utan bara gjort en eftersändning. Radhus på landet med älsklingen. Det är en hel massa vuxenpoäng på en gång, som min chef uttryckte det. Speciellt som Magnus fyllde år igår och vi hade 15 gäster på middag och tårta i fredags kväll. Hela tjocka släkten typ. ja, hans då. Inte min.

I flyttande och packande och uppackande av lådor har det rent allmänt varit kaos i mitt liv och en väldans massa att göra. Har praktik i min utbildning hela mars månad, och försöker att jobba samtidigt för att jag inte ska missa en hel månads inkomst. Praktiserar på en dagverksamhet för äldre som heter Skogsstjärnan, och trivs superbra med det. Jobbar samtidigt med Öresundstågens nya kvlitetsmätning, och det är därför jag nu bor på hotell i Göteborg till måndag morgon, eftersom jag ska jobba på tågavgångar idag som utgår ifrån och stannar i Göteborg. Bra betalt för hyffsat lite arbete, men man kan ju inte vara hemma och fixa massa annat som man egentligen borde.

Så här i just den här veckan så känns det väl som att man måste lista veckans snackisar. Nummer ett är klart melodifestivalen. Satt på tåget upp när den pågick så jag vet inte riktigt, men är klart tacksam över att Caroline af Ugglas inte vann. Har mycket svårt för henne.

Nr 2 den här veckan måste vara den stundande rättegången för Josef Fritzl i Österrike som höll sin dotter fången i källaren i en massa år och våldtog henne. Många verkar tycka att det är skumt att inga grannar märkte något. Men hur mycket märker vi någonsin vad våra grannar gör? Inte ens hans fru eller andra barn, som bodde i samma hus, märkte ju något.

Sista snackisen måste vara pensionsförsäkringarna och bonusarna. Jag somknappt har något sparande kan konstatera att det jag faktiskt har fått insatt av arbetsgivaren faktiskt gått på plus för en gångs skull. Men visst blir man upprörd över folk osm tar ut stora bonusar på bekostnad av kunderna?

Sändningstid på söndagstid?

Alltså, jag sitter åter igen om förundras över hur sjutton det inte kan visas nånting bra alls på tv på söndagar. Är det inte så att bästa sändningstiden borde vara då så många som möjligt sitter hemma och degar framför teven? Fredagar och lördagar visas alla bra program, men då kanske man är på fest eller middag nånstans. Söndagar är man ju alltid hemma typ, så är det inte konstigt att det aldrig visas nåt bra då?

alla sätt är bra utom dom dåliga...

Alltså.... nu borde jag verkligen börja skriva nåt fyndigt här själv snart, men är man nu inte så himla rolig så är det ju tur att det finns andra som är det så att man kan apa efter domlite.... Bland det roligaste på länge är den här som jag hittade på www.argalappen.se

Man kan också resonera som dom här killarna, för alla sätt är bra utom dom dåliga;

Coop-butik, Vallentuna

Två killar ~10 står och kollar på tjejtidningar.
Kille 1: Undra vad som står i de där tjejtidningarna?
Kille 2: Ja…
Kille 1: Ska vi köpa några?
Kille 2: Men skulle inte det verka lite misstänksamt? Alltså, jag menar konstigt.
Kille 1: Jo, det är klart…
Kille 1 (efter en stunds funderande): Fast om vi köper några bindor och lite mjölk också kanske de tror att det är till morsan?

Så kanske är det dåligt av mig att fylla min blogg med innehåll som nån annan har hittat på och publicerat före mig, men vadå då? Alla sött är ju bra... utom dom dåliga då.

Lite kul också

Har inte skrivit här på jättelänge. Bara hänt tråkiga saker i höst som jag inte vill tynga alla med, men ni som har läst dom kortare anteckningarna på facbook vet i alla fall vad det handlar om.

Ibland måste man ju ha lite roligt också. Till detta ändamål har jag hittat min nya favoritsida på nätet, www.argalappen.se Sjukt kul.
--------------------------------------------------------------
"Vem/vilka av er är det som ställer ut soporna direkt utanför porten? Satans mygghjärna, tar det för mycket energi att gå runt hörnet och slänga dem, eller är du för lat för att gå ut? För fet för att komma ut genom dörren? Suck... Hoppas ditt anus får tänder och äter upp dig då du sover."
--------------------------------------------------------------
Jag skulle på allvar vilja se en människa bli uppäten av sitt eget anus, och jag kan inte låta bli att undra över fantasin hos människan som kommer på just denna idén till sin stackars inte ont anande granne, haha.

Eller som den här, vem vill med gott samvete svara på den lappen och sen våga kalla sig själv för djurvän?
-------------------------------------------------------------
"KATT BORTSPRUNGEN
*Tre år gammal hankatt
*Lystrar till namnet Domus
*Har halsband med mitt telefonnummer i.

Katten rymde lördagen den 6 december och har inte setts till sen dess. Jag är mycket angelägen på att få tag på katten igen. Jag ska nämligen göra putstrasor av den. Fanstyget klöste sönder min nya skinsoffa, värd 27.500kr, och innan jag han dräpa den så rymde den. Det ska bli ett sant nöje att banka ihjäl den.
Vänligen ring XXX
Hittelön utlovas
(Du får kattskinnet)"

Bröllop, bebis och klänning = glamour?

Det märks att man börjar komma upp i en viss ålder. Den där åldern då alla börjar bilda familj. När man inte går ut en vanlig fredagkväll för att ha kul ihop med sina vänner, utan då man satsar alla sina krafter på i snitt fem eller sex stora händelser per år. Dessa händelser är numera ganska uteslutande Bröllop, dop och barnkalas.

Sommaren började med att Erik och Cecilia gifte sig. Dom hade varit tillsammans i snart sex år och beslöt sig för att slutligen slå till på riktigt. Och nu ska dom ha barn också. I lördags var jag och Magnus på bröllop igen när Veronica och Mattias gifte sig så får se hur länge det dröjer innan dom ska ploppa ut någonting också.

Vid varje tillfälle laddar man. Man köper nya kläder och lägger massa pengar på att fixa hår och naglar och annat ytligt. Till dom kompisar som har barn köper man ibland nåt sött när man ser det och när dom är nyfödda måste dom ju ha en fin gåva.

För mig då? För mig som inte är sambo, förlovad eller har barn?  Jag har inte ens haft nån inflyttningfest, som sagt och min 25 årsfest firade jag på nyårsafton. Och abslout inget fel med det, bara inte så glamoröst. Jag vill också ha glamour!

Man märker hur ofta man klär upp sig när Magnus mamma står med filmkameran i högsta hugg och ber honom att flytta på sig så att hon kan filma min klänning. Det verkade var det stora ämnet för vissa på detta bröllpet. Tänka sig, Anna-Karin har klänning!

Ljusare tider i höstmörkret

Utomhus går det mot mörkare tider och hösten närmar sig med stormsteg. Men för mig går det mot ljusare tider. Den här sommaren har varit som en berg och dal bana.

Det började med Erik och Cecilias bröllop när jag stod i kyrkan och storsnörvlade och försökte fokusera på min roll som tärna. Nästa gång jag var i kiyrkan stortjöt jag, men då var det på Jonas begravning. Nästa helg är det dags för bröllop igen. Bort med det sorgsna och in med det glada igen, och så är cirkeln kanske sluten.

Det är nu första gången på mycket länge som jag inte behöver oroa mig fö hur jag ska ha råd med hyran och det ser ut som att jag har jobb ett tag framöver. Ska på en intervju i Höganäs imogon och sen är det två informationsträffar nästa vecka, i Lund på måndag och Malmö på onsdag. Får väl se om jag hinner med det där med att läsa till undersköterska.

Även OS i Peking börjar gå mot sitt slut. Inget bra OS för Sveriges del, men vi håller ändå flaggan högt, tycker jag. För vi fuskar inte. Jag tycker att det borde vara hårdare dopingstraff. Har du blivit fast i OS borde du inte få tävla mer i OS t.ex. Som det är nu så får man ett års avstängning på sig att hårdträna inför nästa mästerskap. Det visar att man kan komma undan med det. Och sen tar dom ifån Ara Abrahamian sitt brons för att han protesterade mot ett mycket tveksamt domslut. Man får ju inte bete sig hur som helst på en prispall! Knasigt att dom ser det som värre än nån som fuskar. Bara en tanke.

V.I.P

Nu har Jonas hängt kvar på väggen en hel vecka. Han blev tydligen nöjd när han fick hänga i hallen, så att han är det första man ser när man komme innanför dörren.
VIP plats. Får hänga alla tavlor han målat till mig i sovrummet istället.

En sista protest

Med tanke på senaste tidens debatt i kommentarer här på bloggen: Jag valde rubriken "Min bror Jonas" för att uttrycka att för mig har Jonas varit en bror och jag har alltid sett honom som ett syskon rakt egenom. Berättelsen om Jonas uppväxt var alltså berättelsen om min egen familj, så som den ser ut på alla kort från min barndom. Jag, mamma, pappa och så Jonas. Bara en sån sak som att Jonas begravning är det enda som mina föräldrar genomfört tillsammans sen jag var typ åtta år säger en hel del.

Att Jonas också hade en annan familj och andra syskon framgick inte förrän jag fick kommentarer på det jag skrivit så det är inte jag som lyft fram det. Trots detta så bad jag om ursäkt om jag sårat någon med det jag skrev och tog bort det. Mer än så kan jag inte göra så nu får det faktiskt vara slutdiskuterat om den saken.

I alla fall så har jag sen jag flyttade in i min lägenhet för över ett år sen haft en fotoram med tre kort i från IKEA hängande över min säng. I den har det suttit kort på mina vänner. Efter Jonas begravning besämde jag mig för att han skulle vara i den ramen istället. Att ha kompisarna där var viktigare när jag bodde i Jönköping och inte träffade dom så ofta.

Sagt och gjort. Ett skolfoto på Jonas från nr han var kanske 13 fick sitta i mitten, och i dom andra två rutorna satte jag kort på hela familjen, t.o.m mormor från när jag var liten, ett kort på mig och Jonas när vi var små och ett på oss tilsammans när han var vuxen. Ramen har som sagt hängt på samma krok, på samma vägg i över ett år men nu trilade den ner efter en timme.

Jonas typsika sätt att inte vara intresserad av att rätta in sig i ledet. Kunde riktigt höra hans röst i huvudet: "Trodde du verkligen på att jag skulle hänga kvar där, flicka lilla? Så lätt ska det inte gå? hehe". Såg det som ett tecken från Jonas att han inte har tänkt att försvinna ur mitt liv så lätt.

Oj vad fel det blev

I mitt förra inlägg hade jag skrivit saker utan att riktigt tänka mig för. Har förstått att det finns personer som kände sig kränkta av det. Ber om ursäkt för det. Jag skrev bara min sanning, så som jag såg den, men tänkte inte på att vissa kunde ta illa upp. Ber om ursäkt för det och har tagit bort vissa bitar nu.

Min bror Jonas

När jag bara var några månader gammal så flyttade Jonas in hos mig och mina föräldrar. Efter att hans mamma dog behövde han någonstans att bo. Han var elva år och hade haft min mamma som dagisfröken. Han hade också varit mycket hos mina föräldrar när det var bråkigt hemma och efter sin mammas död bad han socialtjänsten att få bo hos oss. Mina föräldrar sa ja.

För min del finns det ingen tid före Jonas, för jag var så liten då. Jag har inga andra syskon och jag har alltid sett honom som min riktiga bror. Vi växte upp sida vid sida, vi har kramats av samma mamma och jag såg upp till honom och älskade honom högst av alla när jag var liten.

Jonas tog sig alltid tid för att måla med mig, tälja trägubbar eller läsa. Han var en duktig konstnär och jag har flera tavlor hemma som han har målat till mig. Han har också lärt mig att dansa och hur man ska bära sig åt om man inte vill lukta sprit när man har druckit. Saker som en storebror gör helt enkelt.

Sista gången jag träffade min bror var sommaren 2006. Jag jobbade på entek och hade varit hos en farbror och städat. När jag stängde dörren efter mig och kom ut på loftgången hängde Jonas där i en stege och högtryckstvättade husfasaden. Vi blev lika förvånade båda två. Då hade han varit ren i två år efter att ha lagt in sig på avgiftning. Det är en glad ocg välmående Jonas som jag har som sista bild av honom.

Jonas liv på jorden blev inte så långt. Veckan efter midsommar i år efterlystes han av sin syster sen han inte dykt upp på midsommarfest och inte synts till på flera dagar. För två veckor sen hittades Jonas kropp i Möllebäcken. Den hade legat i vattnet så länge att de fick indentifiera honom på tatueringarna. Begravningen blir 8e augusti.

Det har tagit mig hårt att bli av med min första barndomskärlek, min enda bror. Speciellt som jag är övertygad om att han har blivit mördad. Den Jonas jag känner skulle aldrig lägga sig där frivilligt.

Jonas, jag saknar dig och tänker på dig och kommer alltid att älska dig.
Vila i Frid.

Goda chanser med bred yrkeserfarenhet?

Nu när jag inte längre räknas till ungdom så får jag gå på "riktiga" arbetsförmedlingen. När jag varit där sist så fick jag hemskickat ett dokument på den handlingsplan som vi tydligen hade upprättat. Har inte ens träffat min egna handläggare men det blir säkertbra.

I alla fall så står det i den att dom bedömmer mina chanser på arbetsmarknaden som goda eftersom jag har så bred arbetslivserfarenhet trots min ålder. Nu har jag ju inte direkt haft så mycket att välja på, med tanke på hur arbetsmarknadens ser ut idag. Man får en del kortare vikariat och projektanställningar och i övrigt är det typ strötimmar eller olika uppdrag för nåt bemmaningsföretag. Detta resulterar i att man varit på hundra olika ställen några veckor, men aldrig nån längre tid.

Hmm... får väl se hur dom där goda chanserna kan hjälpa mig nu då.... Känns ju iofs som att när man går på vuxen istället för ungdom så kan dom inte bara avfärda en som ungdomsarbetslös längre.....

Kommunikationsmiss?

Hej!

Angående din ansökan till tjänsten som sommarjobb inom äldreomsorgen.

Tjänsterna är tillsatta av andra sökande men du är givetvis välkommen att skicka in en ny ansökan om det dyker upp en ny tjänst som är intressant för din del.

Tack för visat intresse!

Mvh

Bengt Persson
Personalavdelningen
Omsorgsförvaltningen
Landskrona kommun
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Eh, alltså inte för att vara petig nu igen, men jag har redan fått ett jobb i sommar på ett äldreboende i Landskrona. Borde inte det kvalificera sig under facket omsorg? Kanske borde informationsansvarig på Landksrona kommun (som för övrigt fungerar mycket bättre än Helsingborgs Stad) se över några av rutinerna här. Som att man skickar rätt besked till rätt personer t.ex. Eller dom kanske bara skickar ut nej till alla för enkelhetens skull?

Kan jag köpa din tystnad?

Gröna linjen

En man iklädd tomtedräkt står och spelar fiol i tunnelbanan i en ganska full vagn då en redan irriterad tjej ~25 kliver på och hamnar brevid tomten.
Tjejen: Jag ger dig 25 spänn om du går av.
Tomten antar budet och går av, tjejen sätter sig ner mitt emot en kille ~25.
Killen: Fan vad coolt! Du har inte lust att gå av vid nästa station och ta en kaffe eller nåt?
Tjejen (surt): Du får 50 spänn om du håller käften!

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Ha ha ha- Så jävla bra. Såna människor gör mitt liv värt att leva minst en dag efter en sån kommentar!

Det får mig att tänka på SSUs valläger på Öland 1998 när SSU Bohuslän hade en jävla fyr som spelade dragspelsmusik typ dygnet runt. Vi gav dom 20 spänn för att stänga av dragspelshelvetet i två timmar, och det gav dom ett nytt affärskoncept för att få in pengar til sol-fonden. Så snart betalde alla för att få tyst på fyren....

Sen att vi bidrog genom att köra runt folk i en trampbil spelandes Calcutta av Dr Bombay med skylten Calcutta-taxi är ju en helt annan sak. Den var faktiskt ganska poppis på den tiden så vi fick ihop pengar utan att behöva stänga av.

roten till mäns elakheter?

Läste en artikel i Veckorevyn som var skriven av en kille som jobbade på nån herrtidning egentligen. Han listade tio saker som killar tänder på hos tjejer, utan att vi tjejer vet om det.

Högst upp på listan stod att vi skäller ut dom. Lät ju väldigt konstigt, tyckte jag oh läste vidare. Jo, män klagar över att vi skäller på dom jämt, men i själva verket får det dom att tänka på alla sexiga auktoriteter i sitt liv, som den där snygga mattefröken som alla var kära i på högstadiet, eller som kvinnliga poliser etc.

I själva verket kan man alltså utgå ifrån at män är undergivna av naturen, och att dom gillar när vi bestämmer över dom. Det är kanske inte bara av lathet som jag får välja ganska ofta då alltså?

Det skulle ju verkligen också förklara en hel del om det var sant. Som varför han oupphörligen gör saker som han vet att jag inte gillar, och som vi har pratat om tusen gånger. Har haft svårt att hitta en rimlig förklaring till varför man gör saker med flit som man är medveten om sårar eller retar andra. Men nu har jag ju plötsligt förstått. Han gör det för att han vill att jag ska skälla på honom. Killar tänder tydligen på det.

Vilket år föddes Jesus?

Klassrum, Gymnasium i Stockholm

Klassen pratar om alla lov som kommer under våren.
Tjej ~17 (fundersamt): Jesus dog ju på jullovet och återuppstod på påsklovet, men vad gjorde han på sportlovet?
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Ha ha ha. Är det nån som har några kreativa förslag?

Post scriptum

Kul att se sin chef i tidningen.
Kul att han jobbar för att brevbärarna ska få behålla sina jobb.
Får väl ringa och anmäla mig frivillgt till skolrekryteringen.

http://hd.se/helsingborg/2008/05/13/naer-skickade-du-ett-brev-senast-2/

Deadly honesty

Detta hade Magnus lätt kunnat säga också... men sen hade han fått springa som sjutton. Tur att han inte orkar det :-)

H&M Avenyn, Göteborg

Ett par ~25 är vid omklädningsrummet, tjejen provar och killen sitter trött utanför och väntar. Plötsligt kommer hon ut.
Tjejen: Vad tycker du?
Killen: Byxorna var väl helt ok, men tröjan var ful som stryk!
Tjejen (upprört): Tröjan är min!!

Sköna människor, kan man få fler av dom?

Gröna linjen mot Hagsätra

En tjej ~15 sitter och skriver dagbok på tunnelbanan. Kille ~25 sitter mittemot och försöker, inte särskilt diskret, läsa allt hon skriver. Plötsligt stannar tjejen upp. Noggrant, uppochner och med stora bokstäver skriver hon "HEJ!" mitt på sidan. Killen vänder snabbt bort ansiktet och tittar ut genom fönstret under resten av resan.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Alltså, fan vilken skön tjej att göra så! Sånt man alltid önskar i efterhand att man hade kommit på. Folk borde över lag göra fler oväntade saker för att göra livet så mycket roligare för sin omgivning. Som när jag en gång såg en tjej drämma till ett fyllo med sin handväska. Vardagshumor! Fram för mer sånt! Mer vardagshumor åt folket!

Såg by the way lite av hundra höjdare, Världens skönaste land, igår innan jag somnade på soffan. Kanske ska ringa Fredrik och Filip ochfråga om dom har några sköna människor på gång. Dom verkar ha förmåga att leta upp dom mest knasiga människor som bara går att hitta.

Dålig förlorare?

Får man lov att ångra sig från föregående inlägg? Den här var också skitkul, iaf för alla helsingborgare som har någorlunda koll på fotboll.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

2:ans buss, Helsingborg

Äldre dam med rulator ska på bussen i helsingborg. Hon ser att det är otroligt många poliser ute.
Damen: Vad händer nu?
Busschaffören: Det är dags för fotboll.
Damen (muttrar): Jaha… då var det dags att förlora igen…

Roligaste på tjuvlyssnat.se på länge. Vardagskomik för fulla muggar. Det är så kul när folk får vad dom förtjänar för att dom vägrar att lyssna på andra männiksor.


::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
En alldagligt klädd kvinna ~30 beställer mat i bistron och det kvinnliga biträdet ~20 knappar in allt eftersom.
Biträdet: Då blir det 115 kronor.
Kvinnan: Jaså, så du ger mig inte drickan gratis? Sa jag inte till dig att jag åker i första klass?
Biträdet: Men…
Kvinnan: Inga men, jag åker med första klass och då ingår drickan. Rätt skall vara rätt.
Biträdet ser ut att påbörja ännu ett förök till argumentation men avbryter och slår bort drickan från beställningen.
Biträdet: Då blir det 125 kronor.
Kvinnan: Men…
Biträdet: Inga men, rätt skall vara rätt och eftersom du åker i första klass ska du få drickan gratis även om du då tyvärr går miste om vår menyrabatt. Det blir 125 kronor, tack.

24 år

Alltså. Är det sjukt eller är det sjukt att stå i bostadskö i 24 år? Jag som själv har stått i Helsingborgshems kösystem kan bara säga åt dom att det är dags att göra om sitt system!

http://hd.se/helsingborg/2008/04/22/laanga-vaentetider-paa-attraktiva/

Då var det färdig velat

Efter att ha haft hårdbevakning på alla bilannonser på blocket. Efter att ha besökt varenda bilfirma i nordvästra skåne. Efter att ha hört av mig till vartenda låneinstitut på google. Så är det då äntligen klart.

Hittade bilen igår på bilfirma av en ren tillfällighet. Kia pride -00. Har bara gått 3600 mil. Elhissar och cd-spelare. Jätte (då menar jag jätte)klarröd lack. 26900 kr, fast verkar som att jag får den för 26000 jämt.

Lyckades till slut även hitta en möjlighet att låna 25000 utan fast anställning eller säkerhet genom ikianobankens minilån. Dom kräver bara att jag kan styrka min månadsinkomst med två lönebesked och det är ju inga problem. Så nu ska jag raka vägen och kopiera lönebesked och skicka in dom ihop med skuldebrevet. Så har jag förhoppningsvis pengarna på torsdag så att jag kan lösa ut min röda lilla rallybrum brum.

Gav mig fasen på att det skulle gå och då gick det :-)

Alltså, vad fan....

http://hd.se/helsingborg/2008/04/18/tolv-jobbnej-inte-nog-foer/

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Alltså, man slutar ju aldrig att förvånas. Men detta är ju precis samma sak som socialen sa tillmig i oktober. Jag behövde hjälp med några tusen till att köpa mat och så, hade redan till hyran och jobbade redan 75 %. Hade bara fått för lite timmar månaden innan. Men jag hade inte sökt mer än 8 jobb den månaden (jag hade ju redan ett!) så därför fick jag inga pengar. Fattar inte hur dom tänker...

luftfärd?

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Säger bara: AJ!

Bilden är tagen vid en singelolycka på kadettgatan i helsingborg igår. två personer skadades. (http://www.hd.se)

Gamla människor är så söta....

Så här skulle ALDRIG min farmor säga. Kanske Marias farmor, hon är cool. Men defintivt inte min.

4.ans buss

Tant #1: Du förstår jag är galen i sport. Jag måste planera mina helger efter vad som visas på TV.
Tant #2: Ja, det är trevligt med idrott.
Tant #1: Ja, men mina vänner tycker inte om mig när det är OS.

Får vi byta namn på vår by?

Jag kan inte känna mig annat än konfunderad över att jag missat att reflektera över den här skylten, trots att jag varit i Hjälmsjövik flertalet gånger.... Kasnke finns det för många småhålor med mystiska namn i Skåne för att man ska reagera.

Undrar hur mycket det påverkar en vad stället heter som man bor på. Många har ju ansökt om att få byta namn på sina byar och samhällen. Analt kanske inte är så kul, precis som kukkula och snopparp. Eller vad sägs om fittmyra? När Ronny och Ragge var poppis ville de boende på "Pökängsstigen" byta namn på sin gata, men fick nej.

Namn som från början inte var konstiga måste kunna börja låta konstigt med tiden. Språket utvecklas och vi får in nya ord. Visst måste vi väl då kunna få bya ortsnamn och gatunamn då också? Därför att de gamla namnen inte känns passande till dagens språkbruk.

Tänk bara vad en viss sång av Gyllene Tider gjorde för ett uttryck som "Sätta på".

varför kvinnor vet bättre än män

Klädaffär, Helsingborg

Ett äldre par står och kollar på kalsonger till gubben.
Tanten: Nej, dom är ju alldeles för stora…
Gubben mumlar något ohörbart.
Tanten: Hängslen? På kalsonger? Fattar du nu varför du inte får gå och handla själv?!

Sann entusiast?

Religionen tar sig återigen an den största av frågor
Härnösands gymnasium, Religionslektion

Manlig lärare ~35: Så Jesus började predika när han var 30 år. Och sedan korsfästes han alltså år 30.
Elev 1: Men vadå!? Dog han samma år som han började predika? Hur fan hann han med allt i bibeln på ett år?
Läraren: Ja, alltså man räknar att Jesus föddes 4 år innan år 0 så. Även om man säger att han föddes år 0.
Elev 1: Då är det alltså år 2012 nu egentligen?
Läraren: Rent teoretiskt sett så, ja.
Elev 1: Då har vi ju redan tagit studenten.
Elev 2: Ja!? Vad i HELVETE gör vi här???

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Ungefär såhär entusiastisk känner jag mig inför mitt jobb idag också. Och då är det ändå en bra dag idag med ganska mycket att göra.

Det där med religion verkar förresten vara allmänt förvirrande. En tjej i min klass på gymnasiet kanske inte var så fel ute i alla fall när hon frågade vilket år Jesus föddes. Men det betyder ju inte att vi inte skrattade åt henne.
Sen var det en annan tjej (blond bimbo i kvadrat, brösten var större än henne), som inte fattade det här med olika religioner alls. Tror det var den Hinduiska skapelseberättelsen som skapade förvirring.
"Men, alltså, vad är nu det här? Det var ju Gud som skapade Adam och Eva!"

Från tjuvlyssnat.se

Nu är det bevisat: skånska är obegripligt
Gustav Adolfs Torg, Malmö

Ett gäng på cirka 10 tjejer, ~18, står och väntar otåligt på 7:ans buss, som är försenad.
Tjej 1: Ska du inte bjuda med din pojkvän?
Tjej 2: Nej, inte ens jag kallar honom för pojkvän.
Tjej 1: Men du duschade ju hos honom?
Tjej 2: Ja, var ju tvungen. Jag hade ju "polerat hans traktor".

___________________________________________________

Är det nån som hört detta typisk skånska uttryck förut? kanske nåt för Magnus, som bor på landet nu.... haha

meningen med den här bloggen?

Anonym har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Lite sexualkunskap":

Vad är syftet med denna blogg?Berätta om något urgammalt och mossigt eller om er själva??Det levande går före det döda och begravda.Berätta gärna om era egna äventyr´i den vägen dvs komdomer etc fler läsare-garanterat!

::::::::::::::::::::::::
Ha ha. Tillåt mig skratta och undra om jag får bestämma själv vad jag vill skriva i min egen blogg? Och vilka är "er"? Vidare kan man ju undra varför alla övriga inlägg som inte är urgamla och mossiga inte tillfredsställer denna anonyma läsares behov? Och kan inte han eller hon skita i hur många läsare jag får?

Personen i fråga sökte säkert på ordet "sex" och blev skitbesviken. Ha ha ha ha

För övrigt kan jag tala om att inlägget kom till som en liten replik på Marias "dagens slumpade wikipedia-fact" som hon hade i sin blogg. Men hon fick väl sluta med det för att nån blev irriterad förmodligen.

Systemapoteket?

http://hd.se/helsingborg/2008/03/28/tvaa-fast-foer-apoteksinbrott/

Alltså, inte för att verka petig, men sen när säljer dom vin på apoteket?

Grisiga kärleksaffärer och komiska funderingar

Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin. Eller hur var det nu? jag känner i alla fall att jag förmodligen hittat min gris åtminstone. Den där känslan av att bara krypa tätt intill och känna hans värme, dra in hans lukt. Så härligt.

Var på Comedyclub kväll igår. Några nya ansikten och nåt känt. Tänkte förmedla, och eventuellt reflektera en aning kring, de tankar som kom upp under kvällen. Var en del som var en aning långsökta (som Peking = pointing, haha) men några var också riktigt tänkvärda.

1. Om man inte får sälja "chokladbollar" för att dom innehåller för lite choklad för att få heta så, hur mycket neger ska man då ha i för att få kalla det negerbollar?
Och när vi ändå är inne på temat negerbollar, så är det ingen "neger" som klagar på det namnet. Vi har ju döpt nåt av det godaste som finns efter hans ädlare delar!

2. Om en fullvuxen björn sover sex månader i sträck, hur många veckor är han då morgontrött efteråt? Och hur länge sover en tonårsbjörn? Tål att tänkas på.

3. Det är ett tecken på att man börjar bli gammal och få hängbröst om man kan få en blyertspänna att stanna om man fäster den under bröstet. Hur gammal är man då om man får två whiteboardpennor och en tavelsudd att stanna kvar där?

4. För att fortsätta lite på ovanstående fråga så kan man ställa sig en fråga som jag garvade ganska bra när min mamma frågade mig. Vad heter Whiteboard på engelska?

Kan jag hjälpa dig?

Jaha, vad ska man svamla om för smart här idag då?

Gud vad man kan bli trött på att vara trevlig mot folk. Speciellt en dag som den här när man är allmänt aptrött ändå. Jobbar man på kundtjänst måste man vara glad, trevlig och käck precis hela tiden. Ibland kan man bli så trött på sin egen munterhet att man håller på att kräkas. Så är det idag. Känner mest för att vara tjurig och osocial idag, men det går ju inte riktigt.

Efter jobbet kan jag inte heller åka hem och tjura. Glömt min kalender hos mamma så den måste jag hämta, ska åka hem till till pappa också och tejpa en flyttlåda i botten, så att inte mina saker trillar ut när jag ska lyfta den. Ska hem om i lägenheten och se hur det ser ut också. Hyresgästföreningen har rått mig att anteckna hela händelseförloppet allt eftersom.

Sen ska jag lämna min klocka på lagning, fixa nåt litet att äta och ha scouterna. Om det nu kommer några ungar idag. Dom har ju påsklov den här veckan. Efter det ska jag på Tivoli på stand up. Jösses, vilken dag det blir.

Är man konstig om man känner för att tjura ibland? Om man bara känner för att dra täcket över huvudet och skita i allt. Är man konstig då? Hmm. Fast iofs... jag har ju alltid varit konstig så det är väl en obetydlig skillnad.

Internationell lokaltidning?

Helsingborgs Dagblad är en tidning med gamla anor. Privatägd av en familj i Helsingborg har det varit en tidning som gått i spetsen för pressutvecklingen i hela Sverige. Bl.a var man 1994 första svenska dagstidning som hade en nätupplaga.

När tidningen bestämde sig för att förnya sig för några år sedan slog dom sig ihop med Nordvästra Skånes Tidningar, NST, ändrade format till tabloid och förnyade sin logga. För att behålla den lokala förankringen har man sedan länge valt att ha en helsingborgsstaty, gudinnan från hamntorget, i sin logga.

En kompis till mig var nyligen på Asienresa och tog då denna bild i HongKong. Någon har snott HDs logga rakt av, med statyn och allt, och valt att använda den till sina produkter. Snacka om produktplacering. Känns sjukt osannolikt.

Blub blub blogg

Tur att vi äntligen har hittat ett sätt att kommunicera nu. Jag bloggar mina tankar, Magnus läser dom. Om jag har tur (eller otur beroende på vad jag skrivit). Så nu har vi iaf en envägskommunikation. Återstår att han börjar blogga för att vi faktiskt ska kommunicera med varandra.

Precis när jag funderade på att dra in Hyresgästföreningen för att få lite gjort i min lägenhet äntligen så ringer fastighetsskötaren mig på jobb (tur att jag mailat honom mitt direktnr igår för att jag ville ha kontakt). Dom har tydligen stått och bankat på mig hela morgonen, men jag var inte hemma så jag är ju helt clueless (som vanligt). Iaf så har grannarna ovanför fått en vattenläcka som runnit ner i mitt vardagsrum. Hantverkare inkallade med omedelbar verkan.

Fick köra hem och överlämna extranycklar så att dom kan ta itu med allt varmvattnet som ligger i min vägg och under halva mitt golv. På köpet får jag lagt nytt parkettgolv och tapetserat om i vardagsrummet. Himmel vad olycklig jag blev, eller inte. Ska bli skönt att få nåt gjort och nu har dom inget val längre.

Inte varje dag man kan ha tur i oturen. Min kollega Mariette påstår att man drar till sig saker som man vill ska ske, dvs, jag har dragit till mig fukt genom väggen eller? Hmm... Vet inte om jag tror på det där, men lite skadeglad mot hyresvärden är jag allt. Och skadeglädjen är ju den enda sanna glädjen, eller hur var det nu?

Ensamhet i tvåsamhet

Ibland är det nästan som om det värker i mig när jag tänker på det. Att man är så otroligt fäst vid en annan människa att det känns som att hela tillvaron ska rasa om man blir minsta lilla ovänner. Man tycker att det inte borde vara ett problem med kommunikation för mig som är utbildad kommunikatör och jobbar med det dagligen, men hur gör man i personliga relationer? Där slutar hjärnan att tänka rationellt.

Ibland kan jag t.ex. känna mig ensammast i hela världen. Vet att det inte är så och känner mig löjlig. Har bra kontakt med min familj och har många nära vänner som jag vet bryr sig om mig. Och så har jag Magnus. Eller har jag? Ibland så är vi mil ifrån varandra, trots att vi sitter vid samma frukostbord.

När vi träffades så bodde jag i Jönköping. Det är 23 mil. Vi pratade i telefon varje dag, men sågs bara varannan vecka typ. Men det tvingde oss att verkligen kommunicera. Vi PRATADE verkligen med varandra. hade långa samtal om allt möjligt. Det var trevligt. Jag saknar det. Nu när vi bor så nära handlar diskussionerna mest om pengar, eller vad vi ska äta till middag och att vi borde motionera mer. Var tog samtalen vägen? Nu när vi är så näram känns allting så långt borta. Ska det vara så?

Varje dag hör och ser man i media att folk som ska älska varandra bråkar om både smått och stort. Kvinnor blir misshandlade för att dom inte har gjort tillräckligt rent i köket och män förbjuds att träffa sina barn för att dom sneglat för mycket på nån annan kvinna på en fest. Var tog kärleken vägen? Varför bråkar vi med dom vi skulle tycka om?

Varför ägnar vi mer av vår vakna tid åt att vara sura på varandra än att kramas och tala om för dom vi älskar att dom är betydelsefulla för oss? Den här veckan ska jag föregå med gott exempel och försöka ine bli arg och ge många kramar och komplimanger istället. Om alla som läser det här tar efter mitt exempel så får vi kanske det lite tevligare i vår lilla dela av världen i alla fall.

http://hd.se/inrikes/2008/03/12/tio-aars-faengelse-foer/

Alltså seriöst; Hur normal kan man vara om man hoppar från fjärde våningen på ett hus? Och sen hävdar att man är oskyldig. Hoppade du för skojs skull då eller? Skulle dussutom inte förvåna mig ett dugg ifall jag vet vem personen i fråga är.

Lite sexualkunskap

Fåraherden Syphilis uppträder i en medicinsk lärodikt av Girolamo Fracastoro (1483-1553). Titel på dikten var Syphilis sive de morbo gallico, vilket betyder "Syfilis, eller om den spanska sjukan". Ordet och namnet Syfilis är sammansatt av latinets sus (svin) och grekiskans philos (vän). I berättelsen retar herden guden Apollo, vilken straffar honom med sjukdomen. Fracastoro lär ha skrivit sitt verk med anledning av en epidemi bland franska soldater i Neapel 1495. Ursprunget till Syfilis ä omdiskuterat, men sjukdomen anses vanligen ha inpoterats av spanjorerna från det nyss upptäckta Amerika (allt skit kom från USA redan då). De första uppgifterna noteras på 1490-talet i medelhavsområdet. Smittämnet upptäcktes först 1905.

Den tyske gynekologen och sexologen Ernst Gräfenberg (1881-1957) var den första att göra ett pessar av guld och silvertråd. När han på 1940-talet forskade om födelsekontrollsmetoder, belav han den första att beskriva den punkt som uppkallats efter honom. Zonen "återupptäcktes" av amerikanska forskare (där har ni USA igen) på 1980-talet och kallades G-spot efter Gräfenberg. Den beskrivs som ett bönformigt område som vid stimulering via slidväggen kan famkalla vaginal orgasm. Existensen av G-punkten fortsätter att vara vetenskapligt omstridd.

En kondom är ett prevenivmedel i form av en böjbar hylsa av tunt gummi eller konstmaterial. Ursprunget är osäkert men kan komma av latinets "condomare" som betyder fullständigt tämnja/behärska. Enligt andra kommer ordet av 1700-talsengelsmannen Condom, som förespråkade fårtarmar som preventivmedel. Hur som helst har preventivmedlet fårtarm varit känt i många hundra år och England var mot slutet av 1700-talet en av världens största kondomproducenter.

Den bibliske figuren Onan ingick på befallning av sin far ett äktenskap med sin svägerska Tamar, efter att hans bror avlidit. Fick de en son ihop skulle han betraktas som förstfödd till hans avlidna bror. Detta ville onan inte gå med på så han tillämpade avbrutet samlag. Ordet onani avser alltså helt felaktigt självtillfredsställelse.

carpe diem! (men jag hinner ju aldrig ifatt!)

Jaha, här sitter man då igen och funderar över livet och ska försöka skriva ner nånting smart. Försöka duger ju... Inspirerad av Eva ska jag försöka bli lite flitigare med bloggandet. Åtminstone en vecka till innan jag börjar jobba heltid...

Hade riktigt rolig tjejkväll i fredags, åtta tjejer i min lägenhet. Sen fortsatte vi på stan. Var riktigt skönt att umgås utan killar. Missförstå mig inte, jag älskar killar, men inget går upp mot riktigt tjejsnack emellanåt. Vi blev fulla och glada, dansade lite Macarena och skrattade i massor, precis som det ska vara. Tror att det var flera av oss som behövde umgås utan killar.

Jag ska ju då inte bli sambo i alla fall. Åtminstone inte just nu. Fel timing. jag och Magnus är ganska överens om hur vi vill ha det för en gångs skull (kors i taket) och jag har kännt nåt slags inre lugn sen det brakade löst ordentligt och vi pratade om det. Vill få lite tid i min egen bostad under en sammanhängande period på över två månader då jag faktskt har råd att fixa till lite. Vill köpa två nya mattot, och så rev jag ner lampan i hallen mad dammsugaren i fredags och fick glassplitter i hela lägenheten så det behöver jag också köpa en ny. Skönt att kunna stå på egna ben lite. har krävts en hel del hjälp av mina föräldrar för att hålla mig på benen det här året.

Kommer att krävas den här månaden också, men sen :-) Ska bli skönt att få lite rutiner och nåt att göra också. Det är otroligt vad trött man kan bli på sig själv och hur slö man kan bli av att bara gå hemma. Den här veckan har Jennie varit hemma så hon har rastat mig lite. Var ute och gick två timmar i onsdags kväll också så lite uppryckning har man väl visat tecken på. Är väl så lagom dags nu när man ska börja jobba på dagarna istället.

kollektiva individualister?

Hur länge ska man vara tillsammans innan man börjar tänka "vi" istället för "jag och du"? Är det ett allmänt könsrelaterat fenomen att tjejer tänker "vi" fortare än killar eller är det bara jag som fått tag i en kille som är ovanligt slö på området?Skulle det kanske kunna vara en kombination av båda tidigare nämnda?

Jag tycker att det är viktigt att fortsätta vara sig själv, sin egen person, även i en relation. Man måste ha sitt eget liv, med intressen, kanske jobb, och egna vänner. Annars kommer man fort att tröttna på varandra och bli antingen tokiga eller helt insnöade. Det är också viktigt att detta gäller båda parter så att det inte blir så att den ena har eget liv men inte den andra.

I dagens samhälle gäller det att hålla hårt i jaget, och försöka ta sig fram här i livet med full självkänsla. Man bör hitta något som man verkligen brinner för för att detta ska fungera, men man bör inte glömma bort alla andra runt omkring. Alla relationer till andra människor bör innehålla ett visst ansvar för denna andra människa. Då menar jag t.ex. att man, i varje relation, bör både ge och ta.

Jag anser mig numera ha en så pass seriös och långvarig relation att jag numera alltid tänker vi. Men det innebär inte att jag har slutat tänka på mig själv, bara att jag kanske ibland ställer en extra fråga. "Har du nåt du vill hitta på ikväll? Är det då okej om jag träffar Maria istället?" typ. Eller som när jag är och handlar och skickar iväg ett litet sms och frågar om han vill ha nåt.

Tro nu inte att det händer tvärtom. Okej, det har blivit lite bättre men det är fortfarande katastrofalt. Han kan hämta mig nånstans och precis ha hämtat upp mat- till sig själv! Utan att fråga om jag vill ha. Eller också kan han säga att han bara vill sitta hemma och helt plötsligt är han nån annanstans fast han sagt till mig att han inte orkade gå ut. Var ska man dra gränsen? Vad är okej?

Jag vill självklart ha kvar mitt jag och mina vänner, och jag vill också att han ska ha kvar sig och sina. Men samtidigt vill jag komma först på prioriteringslistan. jag vill inte sitta hemma och vänta själv därför att alla andra är mycket roligare "men jag kommer snart" (snart visar sig ganska ofta vara ett tidsspann på över två timmar). Kan man inte kombinera? Så att jag kan följa med honom eller tvärtom eller att han nån gång i förväg säger att han har planer så att jag hinner planera med nån annan?

Visst vill jag vara individualist och behålla mitt liv och mina vänner, och visst vill jag gärna prioritera honom och vår relation. Men måste det ena verkligen utesluta det andra?

fenomenet blogg

Har ändrat lite av mina länkar till andras bloggar nu. Folk har blivit så dåliga på att skriva och hur kul är det att bara länka till sidor som aldrig uppdateras. Nä, istället hittar ni nu lite andra vänner som bloggar lite flitigare här till höger.

Inte för att jag är så fantastiskt duktig på att blogga själv, men det har ju i alla fall blivit betyligt bättre sen jag köpte datorn. Problemet när man går hemma arbetslös är ju att man har hur mycket tid som helst att skriva, men inte särskilt mycket att berätta om. man har också hur mycket tid som helst att städa och tvätta etc. men tyvärr så blir man ju ganska slö också oh sover gärna lite för länge för att hinna göra nåt.

Tillbringar överhuvudtaget hela mitt liv liggandes just nu. På soffan, eller i sängen. Inte klokt egentligen. Måste gå och kolla min syn för jag ser suddigt till och från och har ständig huvudvärk just nu. har inte haft råd att gå och kolla det. Jisses så mycket min första lön ska räcka till.

Den här veckan är jag grymt avundsjuk på alla människor som har råd och möjlighet att ta semester och åka skidor utomlands. Jag vill också åka skidor!!!

Söndag i solen

Tänka sig att när man rullade upp persiennen idag och tittade ut så var det nån som tänt en stor lampa på himlen. Solsken känner man ju knappt igen längre. Tycker mest att det varit full storm hela vintern, så det var ju en liten trevlig omväxling.

En annan trevlig omväxling är att min otur med jobb och pengar har börjat vända till nåt som eventuellt kan kallas för tur. Får väl se hur länge det håller i sig den här gången. Har börjat känna mig en hel del otursdrabbad det sista halvåret. Jobb, a-kassa, soc-bidrag. Ingenting har fungerat.

Så i början av veckan så lossnade det. Jag fick äntligen beviljat min a-kassa. Trodde att det skulle hjälpa mig. Tills jag såg utbetalningen. Efter skatt och karensdagar och massa sånt så fick jag ut hela 342 kr i torsdags. Det är tre dagars ersättning och allt jag fick ut för två veckor. Av min egen arbetslöshetsförsäkringen. Det är ungefär som om din bostad brinnner ner och försäkringsolaget betalar ut en ny dörrmatta på din hemförsäkring. Visst man har lite pengar i plånboken just nu, men jag kan fortfarande inte betala mina räkningar i slutet på månaden. Dessutom har csn räknat ut att jag ska betala 1800 kr per kvartal till dom, vilken inkomst dom nu har beräknat det på. Kommer defintivt inte att gå jämt upp i februari så jag får nog ringa och be om att få förlängt datum. Har lämnat in blanketter omn sänkning också. Är så trött på blanketter vid det här laget kan jag säga. man måste fan ha en högskoleexamen för att fylla i alla papper.

Februari-Mars övergången kommer att vara tuf, men det finns ett ljus i slutet på tunneln. Har fått ett heltidsviakriat 3e mars- 31 augusti på Johns Manvilles kundtjänst med bra lön. Så visst kommer det att lösa sig. Allt löser sig, det tar bara lite tid ibland. Under tiden ska jag njuta av solskenet, en av de få saker som fortfarande är gratis.

Gud älskar alla syndare, eller?

Jag var med mamma på bio häromkvällen och såg Arn. Mycket bra film, som dock gjorde mig aningen upprörd.

När Arn Magnusson är fem år gammal trillar han ner från ett utkikstorn på sina föräldrarsgård och blir sängliggande, svävande mellan liv och död en tid. Han föräldrar ber till Gud och lovar att om Arn överlever så ska dom skänka honom till Guds arbete. Arn överlever och hans mor tar med honom till ett munkkloster där han får växa upp. Hans laromästare i klostret är gammal tempelriddare och han lär Arn att hantera svärd och pilbåge.

Så småningom blir Arn vuxen och munkarna skickar hem honom. Han förälskar sig i en flicka och (givetvis) hon blir med barn. Båda ungdomarna sänds i kloster i en halv livstid för att de har syndat och barnet tas ifrån dem och får växa upp hos Arns farbror (spelad av Stellan Skarsgård).

I nunneklostret är dom otroligt elaka i Guds namn. Är det bara jag som missuppfattat det kristna kärleksbudskapet om förlåtelse och om att behandla sin nästa så som man själv vill bli behandlad? Räckte det inte med att ofrivilligt hamna i kloster och bli ifråntagen sitt barn? Måste dom vara elaka också? Det är ju inte riktigt den bilden man har av nunnor.

Likadant så skickas Arn till det heliga landet för att kriga mot muslimerna. Det visar sig att han är framgångsrik och överlever, men det får mig att undra hur många som dött i Guds namn? Hur många krig har utspelats i Guds namn? Den Gud som förespråkar respekt, förlåtelse och kärlek. Varför skulle han vilja ha krig i sitt namn? Jag får inte ihop den kristna tron med dem som är extrema utövare av den?

Filmen slutar lite utan att man får reda på hur allting blir, men man får en känsla av att dom som varit elaka kommer att få tillbaka det och straffas för sina egna synder. Det får mig ändå att känna att Gud, om han nu finns, faktiskt förespråkar någon slags rättvisa.

Tankar om 2008

Nytt år innebär nya utmaningar.Så vad förväntar jag mig nu av 2008? Tror inte att jag förväntar mig så himla mycket. Däremot finns det väl en del saker som jag hoppas på. Nu när jag hunnit fylla 25 så hoppas jag på att kanske till slut kunna leva ett liv som vuxen.

Steg 1 är att skaffa en vettig inkomst. Ganska trögt med timmar på posten just nu. har inte jobbat en enda timme den här sidan av årsskiftet. Den 28 januari bär det av till Stockholm. Där ska jag göra antagningsprover till SJ för att få bli lokförare. Klarar man testrna och den efterföljande hälsokontrollen så har man en avlönad utbildningsperiod på 30 veckor framför sig. Sen har man garanterat jobb i minst två år om man sköter sig. Hade varit så skönt.

Steg 2 blir då att köpa en körduglig bil så att man slipper låna mammas stup i kvarten. Det är ju inte speciellt många vuxenpoäng på det direkt. Provkörde lite förra veckan och vet på ett ungefär vad jag vill ha.

Steg 3 blir att flytta med Magnus till radhuset i Mörarp. mer vuxenpoäng än så blir det ju verkligen inte. Men det känns som något väldigt positivt och något som jag verkligen ser fram emot. Jo, det kan nog bli ett roligt och händelserikt år. Året när allting lossnar?

Bilderna från nyår/25-årsfest: klicka på rubriken

Tankar om Kenneth...

Kenneth har jobbat som anställd scout på Kulla Scoutdistrikts kansli sedan 1980. Han har haft en tjänst dels som kanslist, dels som konsulent, och varit spindel i ett väldigt stort nät. Kenneth har alltid hjälp till där han har kunnat, och kommit med uppmuntrande ord, och han har månat om alla oss olika individer inom organisationen.

I måndags när vi skulle ha styrelsesammanträde dök Kenneth aldrig upp. det såg heller inte ut som om han varit på sin arbetsplats under dagen. Detta är mycket ovanligt, eftersom Kenneth alltid brukar vara noga med att meddela sig, så vi blev alla väldigt oroliga.Efter ett samtal till grannarna, kunde det konstateras att det lös i hans vardagsrum, men var släckt i övrig, samt att hans bil stått orörd i flera dagar. Då ringde vi polisen.

Vid midnatt mellan måndag och tisdag tog sig polisen in i Kenneths lägenhet och hittade honom död.Det har varit ett tungt besked för oss alla, och några svåra dagar av kaos, sorg och förvirring. Den rättsmedicinska undersökningen är inte klar än, så dödsorsaken är inte helt klar, men dom flesta av oss lutar mot teorin att hans hjärta bara har stannat, p.g.a. hans övervikt och dåliga fysiska form. I så fall är det ett bra sätt att dö på, utan att lida eller hinna bli rädd.

Kenneth är den enda människa som har ringt och väckt mig klockan åtta på morgonen bara för att tala om att jag är bra. "Jag ville bara att du skulle veta det. Alla förtjänar att höra sånt ibland." Det var sån han var. Omtänksam mot alla och såg alltid till att alla visste att dom betydde något.

Kenneth var scout 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan. Han var dem enda av oss som verkligen klarade av att leva upp till vår policy att vi är en rörelse öppen för alla. Utan att höja på ögonbrynen eller att någonsin ha sagt något elakt om någon annan välkomnade han alla nya medlemmar, unga som gamla och accepterade dom som dom var.

Vi hade alla mycket att lära av Kenneth, och jag tror och hoppas att hans död har öppnat våra ögon för detta ännu mer. det besta vi kan göra för att hedra hans minne är att fortsätta bedriva den scouting han brann så starkt för. Det ska vi göra, för Kenneth har varit, och kommer nog att vara ett tag till, en viktig person som vi alla kommer att sakna.

R.I.P

Tankar om socialbidrag...

Den här månaden har jag tvingats att sjunka så lågt att jag fått ringa till socialtjänsten och be om ekonomisk hjälp. Detta gjorde jag så fort jag fick mitt lönebesked och kunde konstatera att jag bara jobbat ihop till hyran och inget annat. Ringde med en gång och fick besked på vad dom behövde för papper och intyg.

Listan kan göras lång. Jag har tagit kopior på hela mitt liv. Hyresavtal, försäkringar, kontoutdrag, kvitto på senaste betalningar, lönespecifikationer från typ tre arbetsgivare, samt anställningsavtal etc. Tog två dagar att få fram alla papper och intyg. Och om nu inte min mamma hade haft skrivare med kopiator hemma och kommunen betalar hennes papper, hur skulle jag haft råd med alla dessa kopior? För att inte tala om att ha råd att sitta i telefonkö till diverse myndigheter från mobiltelefon.

Nu har det gått över en vecka sen jag lämnade in papperna, och jag har fortfarande inte fått något besked. Förfallodatumet på mina fakturor har gått ut och jag har fått låna ihop till att lösa det på annat sätt. Är det meningen att man ska få ut sin ersättning när man redan har betalat allt?

Jag behöver bara hjälp den här månaden. Skulle förstå varför dom granskar folk så som behöver flera månader i streck, men så är det inte i mitt fall. Och ärligt talat, vem anstränger sig så här för att få 3600 kr om dom verkligen inte behöver pengarna? Helt obegripligt för mig att folk bara kan få för sig att utnyttja ett system som ger så lite och kräver så mycket.

tankar om att resa...

Har inte bloggat på riktigt sjukt länge nu, vilket skulle kunna bero på att jag inte har någon egen dator. Någon som vill sälja en till mig? Men nu är det så att jag åkte på en liten skada i korsbandet i helgen och har lite svårt att göra saker som man inte kan göra sittandes, så här fastnade jag.

Har man tråkigt nu för tiden och är i närheten av en dator så kan man ju alltid gå in på facebook. Där finns det grejer att göra och man kan hitta vem som helst som man inte har pratat med på hundra år typ. Tänker inte fördjupa mig mer i det här, eftersom alla skriver om Facebook just nu. Icakuriren och Helsingborgs Dagblad har nämnt fenomenet i sina krönikor och tv4s nyhetsmorgon har tydligen också haft uppe det. men nu har både Jorma och Vidde bloggat om det också så jag ska bara säga en kort sak till: Sluta skicka en jävla massa pirater och vampyrer m.m till mig!

Egentligen skulle det här handla om resor. Jag jobbar just nu med frekvensmätningar på skånetrafikens tåg, så jag får på sätt och vis betalt för att resa. Blev stoppad av en reporter på Malmö central häromdagen som intervjuade pendlare, vilket är en blandad kategori männiksor som plötsligt blivit det trendigaste som finns. Dom som pendlar är blandat mellan barnfamiljer som inte har råd med bil, via studenter till kostymnissar som eplar miljömedvetna när de i själva verket är snåla.

Resandet med tåg inom skåne har ökat med tjugo procent på ett år. Det är ganska mycket. Resandet över sundet har ökat med hela femtio, vilket är riktigt mycket. Resenärerna klagar på fulla tåg och förseningar, menh det är inte så konstigt om man funderar över hur belastat det skånska järnvägsnätet är av denna ökning. Det finns trots allt bara ett begränsat antal spår.

Inspirerad av allt tågåkande har jag bestämt mig för att försöka följa upp min yrkesdröm sedan väldigt unga år om att bli lokförare. Har anmält mig till SJ:s utbildning i Januari. Får se om man kommer med. Lokförare är ett hedervärt gammalt yrke med nästintill jobbgaranti och dessutom bra löner, så håll tummarna. Under tiden får ni gärna komma och hälsa på mig på någon av mina turer.

tankar om a-kassans sjuka regler...

Fick avslag från a-kassan i fredags. Jag har pluggat på deltid och är dessutom anställd av ett bemanningsföretag och då är jag inte berättigad till nån a-kassa. Det innebär att pengar som jag betalar in varje månad för att vara försäkrad om att jag kan överleva månader utan lön (t.ex. september) inte spelar nån roll. men det är bara det första.

Det andra är att det innebär att jag blir bestraffad för att jag faktiskt varit lite företagsam och vägrat att sitta hemma och gå på soc. Jag sökte en kurs som jag egentligen inte behövde bara för att jag skulle ha något att göra. Jag valde att läsa den på halvfart och på distans så att jag skulle kunna jobba samtidigt och försörja mig, efetsrom dom 3600 som man får för halvfartsstudier från csn inte täcker månadsutgifterna. Det täcker inte ens min hyra. Nu blir jag alltså straffad för det, eftersom jag inte får räkna dom timmar jag jobbat samtidigt som jag studerat. Varför skulle dom timmarna vara mindre värda?

Den tredje saken det innebär är att jag tydligen skulle tjäna på att tacka nej till timmar på bemanningsföretag och sitta hemma istället, för då hade jag fått ut full a-kassa. Hur sjukt är nu inte det? Det är ju tack vare detta bemanningsföretag som jag får timmar över huvud taget och faktiskt har en chans att överleva. Det låter ungefär som när man ringer till arbetsförmedlingens kundtjänst och avbokar ett möte för att man ska jobba. "ja, arbete går ju faktiskt först" Nähä? Ska jag inte säga till arbnetsgivaren att jag inte har tid att jobba för att jag måste till arbetsförmedlingen?

Av andra sidan kan jag ju strunta högaktningsfullt i arbnetsförmedlingen också. Dom har hittills inte hjälpt mig med nåt. Den enda funktionen är att man måste vara inskriven för att kunna få a-kassa. Men nu får jag ju inte det i alla fall så då känns det ju som att det kan kvitta.

Vem är systemet egentligen till för? Om man måste vara fast anställd på ett heltidsjobb för att kunna vara berättigad till a-kassa, är det inte nåt som har blivit fel nånstans då? Arbetslöshetsförsäkringen måste väl rimligtvis vara till för den som är arbetslös och inte för den som jobbar? Eller är det bara jag som tänker fel här?

Tankar om 24...

Alltså, allvarligt talat. Vad gör en receptionist som är så himla svårt så att en vanlig högskoleutbildad stackare som jag inte skulle kunna fixa det jobbet? Börjar fundera på detta efter att ha fått nej på ungefär den tionde receptionisttjänsten jag har sökt, till råga på allt på ett företag som jag redan jobbat för. Det kan ju faktiskt inte vara så svårt.

Är det automatiskt så att man är bättre kvalificerad för ett jobb bara för att man är äldre? För det är faktisk det enda jag kan komma på som skulle kunna vara avgörande till min nackdel. Att man är ung borde väl tvärtom betyda att man är piggare och snabbare på det man gör, eller?

"Dagens ungdom" må vara stäplad som lat, men det går fan inte att ligga på latsidan när man ska ta en högskoleexamen på en modern högskola. Eller när man ska fixa en himla massa papper till arbetsförmedlingen. För att inte tala om alla 711 intyg man ska skicka till a-kassan för att bevisa att man är tillräckligt arbetslös för att vara berättigad till sin egen arbetslöshetsförsäkring, som man själv har gått och betalt in. Är inte det konstigt? Nä, då går det som sagt inte att ligga på latsidan. Det ska jagas papper och arbetsgivare och intyg hit och dit.

Idag har jag i alla fall jobbat första dagen på nya jobbet. Och hör och häpna; Jag klarar faktiskt av det trots att jag är under 30. Det är faktiskt inte så svårt att läsa av gasmätare. Det värsta är att hitta rätt, och jag vägrar tro att man hittar enklare i Eslöv bara för att man är 15 år äldre. Så nu bestämmer jag, helt själv, att det går precis lika bra med 24.

Tankar om normalt och onormalt

På mitt jobb har jag infört en ny regel. Vi använder inte ordet onormal. För vad är onormalt egentligen? För att svara på det måste vi först svara på vad som är normalt. Det som är normalt ska ju enligt beskrivningen vara det som är som allt annat och inte skiljer sig från den så kallade normen.

Jag jobbar med förtåndshandikappade. Det inser att alla är väldigt olika och fungerar på helt olika sätt. Allihop skiljer sig alltså från normen på sitt eget sätt. Det borde innebära att normalt ska mätas utifrån mig i så fall, och då har vi ju ett nytt problem. För när har jag nånsin kännt mig som alla andra, dvs normal?

En sak jag har gemensamt med deltagarna på jobb är att vi alla är människor, och vi har väldigt roligt ihop. Dom är jättesnälla och dom ger mig nya utmaningar varje dag och en himla massa skratt. Men skulle jag kalla någon av dom för normal? Definitvit inte, men heller inte för onormal.

Inte heller vill jag använda ordet utvecklingsstörd, eftersom det antyder att personen i fråga skulle vara störd på något sätt. Förståndshandikapp bör vara den rätta termen, eftersom ett handikapp faktiskt är precis vad dessa människor har. Nånting hos dom har blivit fel och det gör att dom inte kan fungera riktigt som alla andra i socialt umgänge eller i arbetslivet och så, men de är duktiga på massa annat ändå och vill väldigt mycket och gärna. Det är sällan jag har träffat människor med sån oförställd ärlighet och arbetsglädje, och dom är väldigt omtänksamma om varandra. Åldfer och kön spelar ingen roll, vi är alla människor och vi är alla vänner. Det är en underbar inställning som jag önskar att fler av oss "normala" människor skulle ha.

Tankar om åldersskillnad...

Charlotta som jag jobbar ihop med är 21. det är tydligen väldigt ungt, enligt vissa. Gun, äldst i gemet på jobb, tilltalar henne med ett antal olika nedvärderande uttryck som "lilla vän" och "kära du". Jag känner mig förnärmad av hennes vägnar. Det enda som fattas är att hon klappar henne på huvudet också.

När jag var 21 hade jag bott själv i ett år, 23 mil från min hemstad och mina föräldrar. Jag hade 40 högskolepoäng och hade åkt på 6 skidsemestrar utan mina föräldrar, och hållt i ett antal olika scoutarrangemang och kurser, hade en styrelsepost och ensamt ansvar för 6 7-åringar. Har man verkligen ingen erfarenhet då, och måste lägre ålder och erfarenhet automatiskt innebära lägre kompetens?

Det där är så tröttsamt. Var alltid likadant när jag städade hos gamla tanter när jag jobbade på entek. "Lilla vän, har du inte fått lära dig att städa hemma?" Jo, tack. och jag har bott själv i några år nu också. Så sa dom verkligen aldrig till nån av dom lite äldre städerskorna. Tanken vad dom skulle sagt till en ung man är ganska roande, faktiskt ha ha.

När man kommer in som sommarvikarie så är det ganska svårt att veta allt och då måste det väl ändå vara bättre att fråga? Gun behandlar inte alls mig lika nedlåtande, men jag är äldre och bor själv, även om hon idag tyckte att jag hade väntat ganska länge innan jag flyttade hemifrån. Förlåt mig att jag ville ta studenten före jag flyttade hemifrån liksom! Och egentligen tror att Charlotta är mycket duktigare än mig på en massa saker, som att baka t.ex. Och så tog hon körkort på första försöket, till skillnad från mina tre. Och det trots att hon är tre år yngre än mig.

Tankar om ljud från bilstereon...

Var hos Lotta på fest förra lördagen och då kom diskussionen om vad folk lyssnar på i bilen upp. Ser ganska kul ut när folk sitter och diggar och sjunger med, speciellt om det är samma låt som man själv hör på radion just nu.

Själv lyssnar jag mycket på cd böcker i bilen när jag kör till och från jobb. eftersom jag har en liten bit att köra blir det ungefär en skiva per dag. Just nu är det Stieg larssons "Luftslottet som sprängdes", och den är så spännande att man vill köra några extra varv runt kvarteret innan man stannar. Lyssnar man på en rolig bok så kan kanske andra människro undra lite när jag sitter och gapskrattar rakt ut i luften.

Ibland hittar jag någon gammal nostalgihit i äkta Eurodance anda och då dansar jag samtidigt som jag kör, vilket måste se riktigt roligt och totalt livsfarligt ut utifrån. Sportradion är livsfarligt att lyssna på när man kör. Då blir jag nervös och kör av vägen, he he.

Ett annat hett tips att tillämpa i trafiken är att inte försöka ha sms-sex när man kör. Det går sådär bra och trfaikanterna bakom blir mycket irriterade. Sminka sig är inte heller någon höjdare, så ta det lugnt i bilen, tjejer!

sjung om studentens lyckliga dag...

Eftersom jag numera bor granne med en gymnasieskola så stod det massa 19-åriga killar nedanför min balkong i morse och skrålade "fy faaan vad vi eeee braaaa!". En tjej på första våningen i huset som tar studenten och det står ett partytält i grannens trädgård. Lagom inspirerad som jag blev så tog jag på mig min studentmössa och hoppade runt i den ett tag.

Idag är det samma väder som det var när jag tog studenten. Strålande sol och jag behövde inte ha min nya fina linnekavaj på mig på hela dan, så den fick ligga inne på pappas kontor. Undrars förresten var min studentskylt har tagit vägen...

Vet inte vad jag tyckte var mest läskigt egentligen. Att sluta nian eller gymnasiet? När jag slutade nian hade jag gått på samma skola, i samma klass i nio år. Såklart att det kändes helläskigt att man skulle hamna i en ny miljö med helt nya människor för första gången i sitt liv. Men samtidigt var jag så trött på skolan och på klasskamraterna att det var ganska skönt med ett miljöombyte också. Det var inte alls så när jag gick ut gymnasiet.

Tjugo år gammal, efter ett extra år på gymnasiet, hade jag ganska bra koll på vad jag ville göra med mitt liv. Betydligt bättre koll än vad jag har idag, faktiskt. Men jag trivdes så bra på min skola och i min klass och hade helt underbara lärare att det kändes som att bryta upp från sin familj på nåt sätt. Det var helt klart en glädjedag blandad med en hel del vemod.

Med facit i hand så har jag bara kvar Julia och Rebecca från den där familjen, men lärarna kommer jag för evigt att bära med mig. Flera av dom var en stor inspirationskälla och dom fick mig att tycka att det var roligt att gå i skolan igen. Bara det var värt hur mycket som helst.

Så när jag ser de vitklädde studenterna idag så kan jag längta tillbaka lite till den tiden, till den trygga tillvaron som gymnaiset innebar. Den lämnade man bakom sig när man tog studenten. Däremot hade man hela livet framför sig helt plötsligt. Det var spännande. Och jävligt läskigt.

Tankar om livet i min lilla bubbla...

Har kommit på att jag lever i en bubbla. I alla fal rent geografiskt. Det är ganska imponerande om man tänker på att jag bor på två ställen, har två jobb och en massa scouting. Bubblan sträcker sig mellan Tågaborg och Dalhem, och jag vill helst inte bege mig utanför den gränsen. Då känns det mycket jobbigt och osäkert.

Ettans busslinje kan jag ta hemifrån mamma till Magnus. På vägen stannar den på Regementsvägen, där båda mina jobb ligger. Fiffigt värre. Jag behöver alltså aldrig ta mig någon annastans. Även när jag ska till scouterna eller hem till pappa så klarar jag mig med att bara lämna denna geografiksa zon med några meter. På jobb rör jag mig också i samma kvarter, Dalhem, fredriksdal, Västra berga och lite Stattena. Känns som att alla vägar leder till norra Helsingborg.

På torsdag ska jag dock till Malmö, så då måste jag lämna min trygga bubbla för storstadens buller. Har knappt råd att ta tåget dit och hem, men sålde ett skåp igår så det löser sig nog. I sommar ska jag jobba i Landskrona, vilket också ligger klart utanför min vanliga bubbla. Kanske får jag tänja lite på bubblans gränser då, fast jag hade ju helst sluppit om jag hade kunnat. I min bubbla är det säkert och bekvämt och tryggt. Utanför bubblan vet man aldrig vad som kan hända. Kanske livet händer där?

Tankar om roliga översättningar...

Hur roligt blir det inte när folk direktöversätter saker från svenska till engelska? Emellanåt kan det bli riktigt roligt. Som när man ska visa var man står på ett kort och säger "I´m the little prick in the corner"

Ett annat klassiskt exemepl är på restaurangen när man ber att få prata med kocken; "May I speak to the cock please?" kan bli aningen fel. Eller när man bestämmer hur man vill ha sin stek. "I would like a bloody steak" Det där kan du bli utslängd för eftersom det anses vara mycket otrevligt.

Nyligen blev "Mat-Tina" intervjuad av en utländsk journalist som frågade henne vilken hennes favoriträtt var. Tina svarade Sjömansgryta. Inget konstigt med det i sig, men det var hennes direktöversättning som blev lite lustig. Seamanstew blir, i alla fall enligt mina kunskaper i engelska, något så ovanligt som spermagryta. Mmmm.... Gottigottgott :-)

tankar om omaka par...

Innan jag kommer till det jag egentligen tänkte skriva om, så tänkte jag börja med att uttrycka min beundran över ett koncept som Blocket.se. Jag har de fyra senaste åren bott på en del olika ställen och har därför dubbelt eller t.o.m. tredubbelt av vissa saker. Detta känns ju ganska onödigt och framför allt onödigt jobbigt att flytta på. Plus att det kostar pengar att köpa de saker som man fattas helt istället. Så jag fick för mig att lägga ut lite som jag inte vill ha kvar på blocket. Fem minuter efter att jag lagt in en annons om min 120 cm breda resårmadrass så fick jag ett samtal från en kvinna i Ängelholm som ville köpa den redan imorgon. 450 spänn rakt i kassan. Får se om någon vill köpa min hallmöbel också så går jag ju riktigt med vinst :-)

Nu till min rubrik om omaka par. På jobb idag så reagerade jag när jag skulle stoppa ner reklam i ett postfack med en mycket lustig namnkombinatiuon. Reinfelt Persson. Undrar hur många gånger dom har fått höra lustiga kommentarer om detta. Ännu roligare om de faktiskt har helt skilda politiska utgångslägen.

Så där håller man på hela tiden i mitt jobb. Det är ganska roligt. När man ser ett efternamn eller flera barnnamn på en dörr osv, så börjar man fundera över dem som bor bakom dörren och vad dom är för några. Ibland kan man få ledtrådar om vad folk jobbar med eller hur dom har det av vilken typ av post dom får. Från föreningar, fackförbund eller inkassobolag och kronofogden. Oftast har man fatalt fel. När man väl träffar människorna sen så är dom inte alls som man tänkt sig. Varför är det alltid så?

Tankar om vuxenskap...

När blir man vuxen egentligen? Kanske skulle frågan formuleras När börjar våra föräldrar se oss som vuxna egentligen? Kollar man på min mamma så verkar det aldrig bli så. Vi rök ihop idag om flytt och jobb och en massa annat. Försökte för en gångs skull svara precis vad jag tänkte istället för att vara arg som ett rökmoln i flera timmar efteråt, vilket annars brukar vara det vanliga alternativet.

Alltså; Jag är 24 år gammal och har hittills i mitt liv fixat en hel massa "vuxensaker" själv. Jag har kommit in på högskola på egna meriter och flyttat 23 mil hemifrån och fixat allt själv. Jag har varit självförsörjande och dom tre "egna" bostäder jag fått tag i i mitt liv hittills har jag fixat själv. jag har dessutom aldrig fått ett jobb fixat av mamma. utan alla jobb som jag har haft har jag fixat själv. jag är ansvarig ledare för en miniorscoutavdelning och sitter i Kulla Scoutdistrikts styrelse som utvecklingsansvarig. varför skulle jag inte vara kapabel att ta hand om mig själv och sköta mitt eget liv?

Mamma grundar detta på att varje gång jag bjudit hem folk till henne osv. så har hon aldrig varit nöjd med min städning och så efetråt. I hennes värld beror detta på a) brist på respekt mot henne, b) att jag inte kan tänka själv och c) att jag inte kan städa. Enligt mig beror det snarare på att det aldrig blir lika bra som om hon gör det själv för att hon är alldeles för petig. jag har näligen aldrig, i hela mitt liv, varit med om att hon varit nöjd med nåt som jag gjort över huvud taget. Eller för att hon besämt sig på förhand att jag ska misslyckas,

Hon började också babbla idag om att jag aldrig fullföljer nåt. När jag undrade vad hon menade med det tog hon upp att jag saknar 20 högskolepoäng för min examen. Dom 20 poängen håller jag på att läsa just nu, och så länge man bara har läst minst 60 poäng i sitt huvudämne så får man läsa vad fan man vill resten och ändå få ut en examen. Det har jag kollat upp. "men det har du aldrig berättat för mig", säger mamma, Jag svarar med en uppgiven suck att nä, det har jag kanske inte gjort, men hon har väl inte frågat heller? Som vanligt har hon bara tagit för givet att jag inte har gjort nåt åt det. "och varför kunde du inte läsa av dom 20 poängen utan att läsa en ny kurs i så fall?" Jo, därför att då hade jag varit tvungen att åka till Jönköping och tenta av dom vid minst fyra olika tillfällen, och det kändes inte speciellt lockande. men det har hon naturligvis heller inte brytt sig om att fråga om tidigare.

Sist avslutar mamma med att tala om ödmjukhet. jag är ju så envis att jag aldrig vill be henne om hjälp eller tips och råd. Nä, men hon ger mig ju alltid en massa råd iaf, oavsett om jag viöll ha dom eller inte, så varför fråga? jag vet ju att dom kommer ändå. Sen är det ju så att jag kan ju faktriskt inte allting själv vid 24 års ålder. Nä, det har jag aldrig påstått, men du kan inte heller allt själv vid 58 års ålder liksom. "Men jag kan minsann allt om att flytta". I min situation? Från tre olika ställen utan att ha eget körkort och inga pengar? tror inte det. Dessutom har hon ingen aning om vad mina kompisar kan hjälpa till med eller vad jag har för grejer som ska flyttas. Jag säger till mamma att såvida hon inte tänker hjälpa mig med flytten, så kan hon också hålla sina synpunkter för sig själv och vara tyst. jag fixar det här själv. Då blir mamma stött (ödmjuk? hmm) och går.

Tankar om livet...

Oj, vilken flummig rubrik jag fick till idag då. Så där lagom helgslö som man är, så kommer märkliga funderingar till ytan. Den första måste vara hur jag kan ha tid att blogga så här mycket när jag aldrig har tid över till något annat, vilket det känns som.

Just nu aningen rastlös. Börjar vänja mig vid den dagliga rutinen att gå upp och jobba, men idag är man ju ledig. Varit lite rastlös och inlett nån slags "fixarnoja" medans Magnus låg och sov, och nu har han pallrat sig upp och gör deklarationen i köket, så han är fortfarande lite tråkig, men det blir förhoppningsvis pengar tillbaka för det, så då får man väl kanske lida lite.

Maria sa något för ett tag sen om att våra liv inte alls "klickar" med varandra. Det känns som att mycket är så just nu. Magnus kommer hem när jag går till jobb och går till jobb igen när jag kommer hem på kvällen typ. Har fått ett antal kommentarer om min tråkighet när jag sagt till folk att jag bara vill vara hemma och umgås, men då är det i regel från folk som har kille med dagjobb och där man har lite mer gemensam tid i övrigt.

Jag förstår egentligen inte heller mitt behov av att ursäkta mig för att jag hellre stannar hemma och gosar i tv- soffan än går ut och röjer eller vad det nu handlar om. Känner jag inte för fest så är det väl lika bra att jag inte går på fest? Eller? Det känns farligt när man inte vågar säga nej till saker som man verkligen inte vill eller orkar bara för att man inte ska få dåligt samvete efteråt. En vän ska väl kunna acceptera ett nej? En vän ska kunna acceptera att man inte är i toppform jämt också.

Just nu händer det så mycket i mitt liv. Två jobb, studier och scouter, körkort, flytt och allt annat. Det gör att jag är ganska fokuserad på att ta hand om mig själv just nu, tror att det kallas för självbevarelsedrift faktiskt. Har så många chanser framför mig nu som jag inte haft innan att jag måste prioritera och fokusera på dem. Allt annat får komma sen. Mitt liv "klickar" helt enkelt inte med alla andras, men så är det. Det förstår en god vän.

Tankar om systemfel...

Först ett tack till Jorma och Vidde som kommenterar mina inlägg. Det känns väldigt kul att veta att någon läser mina förvirrade funderingar om det mesta... Vidde kan vänta sig en liten länk till sin blogg härifrån inom snar framtid.

Misslyckades på min uppörning igår. Det var ren otur, och jag gjorde mitt bästa så det känns inte så surt. Mest surt är det i ekonomiskt syfte, eftersom jag blir tvungen att lägga ännu mer pengar på körkortet nu än vad jag redan gjort. Tror att jag är uppe i över 20 000 nu, pengar som är mina egna. Trots att jag har jobbat och fått lön varje månad sen november så har jag aldrig några pengar för allt går dit. Känns lagom kul. Betalde 3000 kr på körskolan igår och har ändå 1800 kr kvar i skuld som det är redan.

Att jag hade sån otur fick mig att börja fundera på hur svårt det är att ta körkort egentligen. Om man tänker efter så är det världens konstigaste system. Jag har tillbringat hur många timmar som helst i en bil med Jasmin, min lärare. Han vet exakt vad jag kan och han har slutat säga så mycket när vi kör. Han var bergis på att jag skulle klara det. Problemet är bara att Örjan från vägverket har träffat mig i fem minuter och jag har egentligen bara 15-20 minuter på mig att visa vad jag kan. Går det fel på en sak så vet han inte om jag kan det egentligen, vilket min lärare vet, och vilket var precis vad som hände.

Tänk dig att en klass skulle ha en lärare i Engelska ett helt år. Läraren har undervisat klassen och hört eleverna prata och vet vilken nivå dom ligger på. men läraren har ingen befogenhet att sätta betyg, så i slutet på året kommer en ny lärare för att sätta betyg, grundat på t.ex. ett nationellt prov. Hade du kännt att det var rättvist? Antagligen inte, men det är precis så det funkar här.

Om en trafiklärare är kapabel att utbilda mig, så skulle han väl även vara kapabel att säga när jag är gokänd? Läraren känner ju en bäst och vet vad man kan, så varför kan inte han få sätta "betyget"? Helt knasigt system när man tänker på det som sagt....

tankar om segregation

Alla barn gråter på samma språk. Det är faktiskt så. Det slog mig på jobb igår. Var och delade ut svepet på Rökullagatan. Att tyda från namnen på dörrarna där är ca 95 % av dom som bor där invandrare, ändå låter det precis likadant som i ett hus med bara svenska när barngråt tränger ut genom dörren.

En sak som också slår mig när jag läser på dörrarna här är vilken otrolig skillnad i levnadsstandard det är mellan svenskar och invandrare, även om vi bor i samma land och t.o.m. i samma trappuppgång. Varje svensk har väl typ 15 kvadratmeter för sig själv, eller vad det nu kan vara, medan invandrare antingen gillar att bo trångt eller bara har väldigt svårt att få tag i en bostad. Nu vill jag inte generalisera "invandrare" till något slags samlingsbegrepp, för det finns skillnad mellan olika etniska bakgrunder inom det begreppet också. I synnerhet är det lägenhetsinnehavare med arabiska namn som verkar inhysa en hel släkt, för det står nästan alltid fem extra namn på dörren. Det kan alltså knappast vara frågan om några femton kvadrat per person. I de flesta fallen verkar dessa personer inte ens vara släkt, för det finns inga gemensamma delar av namnen.

Det där med arabiska namn är otroligt förvirrande när man är brevbärare. Svenska myndigheter använder och skriver namn på ett helt annat sätt än vad innehavarna av namnen själva gör. Därför är det ganska ofta som namnet på dörren stämmer dåligt med namnet på kuvertet, så då är det bara till att chansa och hoppas på att det hamnar rätt.

Så en mycket ovanlig skylt på en dörr på Rökullagatan också. Det stod "All typ av reklam med rasistiskt eller fascistiskt innehåll undanbedes. Annan reklam välkommen". Det var en jätteskylt, mitt på dörren. Jag hann tänka att om jag haft för åsikt att försöka pracka på någon rasistiska budskap, så skulle jag nog inte gå till ett hus som till 95 % är bebott av invandrare. Skönt att se att den enda svensken i trappuppgången tog ställning för sina grannar dock. Berättade detta för mamma när jag kom hem och så sa hon att de värsta rasisterna bor väl tyvärr ofta i samma område som invandrarna.

Jag tror inte det egentligen. Enligt mammas teori så skulle det då inte finnas några rasister på Tågaborg. Jag tror inte att det handlar om att folk har olika åsikter. Tvärtom tror jag att det är vanligare i lite rika områden att folk hyser främlingsfientlighet och är rädda om sina skattepengar, men man är mer uppfostrade och utbildade här och därför pratar man med små bosktäver om sånt. Smygrasism tror jag visst att det kallas, och det tror jag är farligare än den uttalade rasismen, eftersom den är svårare att upptäcka och akta sig för.

Så visst, jag är uppfostrad till att vara politiskt korrekt på nåt vis, men jag står fortfarande för att Patrik var min "köksneger" i helgen och att det heter negerbulle. Det ligger ingen rasistisk värdering i det, bara en vana av att säga så. Och man får ju säga vitlök, så varför inte använda hela färgskalan för att öka mångfalden och minska segregationen?

tankar om uppkörning...

En vecka kvar nu, och jag har inte hunnit bli nervös än. Tror att jag blir det typ fem minuter innan det är dags. Men nu har jag betalt in avgiften till vägverket iaf, så nu är det liksom ingen återvändo. Pengarna vore det som skulle gräma mig mest om jag inte klarar det. Min nya säng kostar 1500, och att köra upp en gång till går på 1200, så då blir det ingen säng före midsommar i alla fall.

Det här med körkort är märkligt. Jag har aldrig haft ett så jag ser mig inte som en människa som kör bil till saker. Märkligt. Men ibland känner man att man hade haft bra nytta av det. Som när man vill hinna jobba en och en halv timme före ett möte, eller kunna vara med på bara en halv scouthelg. Det verkar vara en bra merit att skriva i sitt cv att man har körkort också, så det är bara till att hoppas på att det ger lika mycket möjligheter som det verkar.

Många i min ålder som har körkort är så himla lata. Så fort man har körkort är det helt omöjligt att åka buss nånstans och fullständigt otänkbart att gå eller sykla, såvida inte syftet är att man ska kunna intaga alkoholhaltiga drycker. Fast jag har ju ingen bil, så jag har ingen möjlighet att förändra mina vanor sådär radikalt. Kan vara bra att kunna låna mammas bil för att åka till citygross och månadshandla typ, för då är det faktiskt ganska jobbigt att ta bussen.

Nu när jag snart ska flytta så är det bra om jag har körkort. Det är så jobbigt att behöva be andra att köra till en hela tiden. Sen hade det juvarit skönt om man kunde köra en del dagar, i alla fall helger, till jobbet i sommar så att man slipper ta bussen till och från landskrona varenda dag. Så nu är det bara att hålla tummarna för att jag snart kan bli en i de försoffades skara och stöna över att behöva ta bussen.

tankar om... eh... kultur

Alltså, egentligen vet jag inte alls vad jag ska skriva nu. Skulle bara kopiera en av mina texter och stoppa in på utvecklingsbloggen, men nu är jag ju ändå här så varför inte?

Vi har pratat om det där på kursen; får man lov att plagiera sig själv och använda sina egna texter mer än en gång? Jag tycker det, fast det beror lite på publik, forum och syfte. Har jag skrivit en text här med tankar om scouting så kan jag ju lägga den på en scoutblogg också, men det hade kanske inte hade varit så lyckat att återanvända ett referat från en fotbollsmatch eller så, ha ha.

På HDs kulturredaktion köper man enbart in publiceringsrätten från skribenterna. Detta innebär att man får publicera deras material hur mycket man vill, men att man inte har ensamrätt på det. Detta är kanske inte så kul för tidningen, men klart bra för skribenterna. Tänk att du får 2000 kr för en artikel som det tagit dig två veckor att skriva. Det är ingen bra timlön, så kan du sälja den till ytterligare en tidning och få 2000 till så är det ju klart att man tar budet.

Tänk att man har satsar på en bransch där man varken får jobb eller tjänar pengar. Bra val, A-K. Verkligen. Skulle lyssnat på mamma och blivit civilekonom istället, fast jag är så dålig på siffror så det hade nog inte heller fungerat något vidare.

tankar om solidaritet...

På jobbet häromdan så lyssnade jag på en radiopratare som ställde sig själv en väldigt intressant fråga. Statistik visar att ca 68 % av alla taxichaufförer med invandrarbakgrund i Malmö har högskoleutbildning. Kan det verkligen vara så svårt att köra taxi i Malmö? Det är en bra fråga, och jag kan komma med fler konstiga frågor från arbetsmarkanden. Som t.ex. varför jag behöver ha körkort för att jobba med att svara i telefon på ett företag? Precis som att arbetsmarknaden inte var tuff nog redan, så ställs också en hel del helt orimliga krav.

Nu när jag ska jobba i Landskrona i sommar så tänker jag göra allt rätt. Jag ska anmäla inkomst till försäkringskassan, och gå med i en a-kassa, eftersom jag för en gångs skull har råd till det. Men facket då? Vad gör dom för mig? Erfarenheten ifrån Entek säger mig att facket struntar i lågutbildade människors rättigheter och därför inte fokuserar på branscher som städ eller kommunala vår och omsorgs jobb. Och om jag ensam har utbildning så skiter dom nog i mig ändå.

Enligt min mamma är det en fråga om solidaritet att vara med i facket. Man ska hjälpas åt och är man själv för snål så blir det dyrare för alla andra. Man ska hjälpa dom som har det sämre, men dagens ungdom har ingen känsla för solidariet, eller? Kanske inte, men är det så konstigt? Vem har visat solidariet med oss och lagt ner våra fritidsgårdar, och tagit bort studenters rätt till alfa-kassa osv? Ska jag visa solidaritet och hjälpa andra när jag inte har pengar att försörja mig själv? Okej, får väl gå med i facket då, men mest för att få hjälp att få ut min a-kassa. Annars har jag ju inga pengar att vara solidarisk för....

Tankar om chefer och jobb...

Alla ni som har fördomar om att tjejer skulle få jobb av manliga chefer på grund av vågade urringningar, eller i förhoppning om att kvinnliga anställda ger vissa sexuella "förmåner", låt mig ta kål på era fördommar! Samtliga vikariat och småjobb jag fått detsenaste året så har jag haft en kvinnlig chef, och det har varit en kvinna som jag pratat med på intervjun. Varför vill bara kvinnor anställa mig då? Först och främst så tror jag att det beror mycket på mig själv. Manliga chefer har en tendens att se förnäma och auktoritära ut, och då blir man ju klart mer nervös när man ska på intervjun. Kvinnliga chefer är mer "vanliga" på nåt sätt och det gör att man känner sig mer avslappnad. Sen tror jag också att kvinnor kanske, i större utsträckning än män, uppskattar mina personliga egenskaper som fokuserar på att ta hand om sina medmänniskor, istället för ett karriärstänkande där det är viktigt att tjäna pengar, något som jag tror är typiskt manligt. Kanske inte så konstigt med tanke på vilka prylbögar alla killar är, så dom måste ju tjäna massa pengar, ha ha. Undantaget är min chef på HD, Erik, som ju är man. Han är dock väldigt "ochefig" och inte alls nån auktoritär kostymnisse. Han kommer i sin stickade Olle och man vill mest att någon ska förbarma sig och plocka hans buskiga ögonbryn, eftersom dom snarare är ett än två ögonbryn. Men jag var praktiskt taget lovad jobbet på HD innan jag träffade honom första gången, så man hade kanske inte varit så nervös i alla fall. Det kan också vara bra att det är lite svårt att hitta till en arbetsplats, eller att den ligger på annan ort. Har märkt att då är jag så koncentrerad på att hitta rätt att jag inte hinner bli nervös över själva intervjun. Det har funkat ganska bra hittills. Helt klart är ju också att om man redan har en sysselsättning så är man inte lika desperat efter ett jobb och då är man ju också klart coolare på intervjun. Det verkar inte lönt att söka jobb i Helsingborgs stad, som det så fint heter. Senaste veckan har jag fått fyra erbjudanden om olika mindre anställningar, samtliga i Landskrona eller Höganäs. Alltså är det klart lättare att få svar på sin ansökan om man skickar till dessa kommuner. Efter att ha varit på intervju i Höganäs igår har jag nu i alla fall bestämt mig för vad jag ska göra i sommar och tackat ja till vikariatet i Landskrona. Jag ska alltså jobba med IDA-projektet (Individuell daglig verksamhet) och driva kafé ihop med utvecklingsstörda vuxna som själva valt att hålla på med just kaféverksamheten. Det ska bli kul. Det är bara ett vikariat, men det är heltid i sju veckor, inklusive helger så det kan ju ge en rejäl slant i kassan i alla fall. Ska också bli kul att jobba med nåt som jag faktiskt tycker är roligt för en gångs skull, efter alla mindre skitjobb jag haft. Landskrona, here I come :-)